USA:s avsikt var aldrig att stödja civilsamhället
Inte bara kvinnor utsätts nu för talibanernas förtryck i Afghanistan. Misslyckandet med att stödja det afghanska civilsamhället slår mot hela befolkningen, skriver Arbetets ledarskribent.
Med stort allvar lutade sig USA:s president Joe Biden i måndags fram mot mikrofonerna. Presidentens kommentar skulle bli den första efter talibanernas snabba maktövertagande.
Och de ord han sa inkluderar med stor tydlighet den främsta orsaken till den fullskaliga katastrof som nu drabbar Afghanistan:
– Vårt syfte med att gå in i Afghanistan var inte bygga en enad demokrati, det var att förhindra en terroristattack mot USA.
Trots alla stora ord om demokrati var USA alltså aldrig i landet för att försöka skapa politisk stabilitet, vilket man bör ha i minne när ropen efter USA som världspolis redan återigen höjs från en del ledarsidor.
De krigsherrar som USA samarbetat med i norra delen av landet i motståndet mot talibanerna har varit just krigsherrar, knappast allierade fredsstyrkor.
Öppet valfusk
Valet 2014, det val som skulle bli det första fria valet i Afghanistan saboterades av ett öppet valfusk som satte presidenten Ghani vid makten där han suttit fram till i söndags då han flydde till Tadzjikistan.
Trots det uppenbara valfusket erkände USA Ghani som legitim president, inte för att han var vald av ”folket”, utan för att han ansågs bäst kunna samarbeta med USA.
Det ligger därför mycket i den kommentar som den svenska Försvarsmaktens insatschef Michael Claesson förde fram i måndagens Dagens Eko. Michael Claesson ledde Sveriges insats i Afghanistan och säger vad han ser som orsaken till det snabba sönderfallet.
– Ett militärt system kan inte existera i lufttomt rum utan måste ha en politisk, byråkratisk och juridisk kringbyggnad och överbyggnad för att fungera.
Det har inte funnits under USA:s tid i landet.
Krigsherrar fick härja
Och nu hör vi alltså president Biden säga att det heller aldrig var meningen att stödja krafter som kunde bygga upp starka civila strukturer.
Krigsherrarna fick härja och politikerna fick korrumperas, bara talibanerna hölls borta från makten och USA skyddades.
Frånvaron av ambitioner för det afghanska civilsamhället är djupt olycklig och har skyndat på sönderfallet när den militära närvaron minskat.
Enligt FN-organet UNHCR finns redan närmare 3 miljoner internflyktingar i Afghanistan. I grannlandet Iran finns över en miljon afghaner. UNHCR beräknar också att närmare 80 procent av de 250 000 personer som blivit internflyktingar i sitt eget land sedan i maj är kvinnor och barn.
Hot och hat från SD
Trots denna katastrof är det afghanska folket i Sverige nu utsatt för öppet hat och hån från företrädare för Sverigedemokraterna.
Att skuldbelägga afghanerna som själva orsak till det lidande landet genomgår är ett försök att trigga en rasistisk tankemodell hos svenskarna, långt från verklighetens Kabul.
Enligt den svenska journalisten Magda Gad har kraftigt beväpnade talibaner nu skickat hem flickor från skolorna i de områden de kontrollerar och med ett stort våldskapital hindrat yrkesarbetande kvinnor at ta sig till jobben.
Men det är inte bara kvinnor som får sina liv förändrade.
En stor mängd unga, vana vid en relativ öppenhet, gömmer sig nu i stor osäkerhet om vad som ska hända.
Det minsta vi i långt bort belägna Sverige kan göra är att efter vår förmåga stödja ett folk vars hela värld nu rasar samman i en fruktansvärd katastrof.