Det är inte alltid lätt att vara en svensk konservativ.

Samtidigt som det sammanlagda väljarstödet för SD, M och KD är rekordhögt så försvagas en värderingsmässig koppling till de intressen man traditionellt försvarat.

Svenska storföretag sluter inte upp i den reaktionära vågen utan gör i stället reklamkampanjer där man lyfter värdet av mångkultur och klimatomställning. Kronprinsessan talar när Stockholm Pride invigs, polisen deltar och Försvarsmakten gör årligen reklamkampanjer för att visa att man står bakom allas lika värde.

Varken korset, kronan, svärdet eller penningpåsen verkar riktigt vilja dansa med i det högerkonservativa sambatåget och det smärtar förstås. ”’Samhällsengagemang’ och ’medvetenhet’ är nämligen sedan länge etablerade kodord för socialism”, skrev till exempel den marknadsfundamentalistiska tankesmedjan Timbro för ett par år sedan.

Se där ja.

En flagga värd att försvara

I veckan har Försvarets insats under Pride särskilt retat upp några av nyhögerns stjärnor. I söndags pryddes Svenska Dagbladets förstasida av en heltäckande annons från Försvarsmakten där en soldat syns bära en regnbågsfana. ”En flagga värd att försvara. Vi försvarar mänskliga rättigheter, allas lika värde och vår rätt att leva som vi själva väljer”, står det i bilden.

”Finns det fler länders försvarsmakt som missuppfattat sitt uppdrag så här gravt?”, twittrar SD-riksdagsledamoten Josef Fransson. ”Pride som på 1990-talet var en rörelse för tolerans har blivit hatets och intoleransens aktivism”, ojar sig Dick Erixon på SD-organet Samtiden.
– Försvarsmakten ska akta sig för kontroversiella symboler. Den kan hålla sig till svenska flaggan, det räcker gott och väl, säger konservative opinionsbildaren Ivar Arpi till Expressen.

Problemet är bara att Pride-flaggan inte är en särskilt kontroversiell symbol längre. Att försvaret, polisen och allsköns storföretag deltar är i någon mening bevis på det.

Kan inte prata som Björn Söder

Bara i Sverige hålls Pride-arrangemang på närmare 50 platser. Stockholms Pride-parad sticker ut internationellt genom att ett ovanligt högt antal deltagare inte är hbtq-personer, visar sociologisk forskning. ”Man kan se det som ett uttryck för att arrangörerna för Stockholm Pride värdesätter ett brett deltagande i paraden, men det visar samtidigt på det stora engagemang som finns inför HBTQ-frågor bland många medborgare”, har professor Magnus Wennerhag sagt.

Det betyder inte att HBTQ-personer inte utsätts för förtryck i Sverige eller att homofobi inte existerar här. Det betyder inte heller att pinkwashing inte kan vara ett problem. Men det betyder att det är omöjligt att prata om Pride och HBTQ-personer som SD-veteranen Björn Söder gjort. I stället får man låtsas att Pride i dag är mer kontroversiellt än innan sexuella minoriteter inkluderades i hatbrottslagstiftningen, innan Sverige tillät könsneutrala äktenskap, innan samkönade par fick stöd att skaffa barn.

Den låtsade kontroversialiteten är också det man anknyter till i kommuner där politikerna – inte sällan blåbruna – plockar ned Pride-flaggorna från kommunhus och andra offentliga lokaler. Regnbågsflaggan är för ”politisk” tycker politiker som gjort svenska flaggans färger till sina.

Pride-motståndet också politiskt

Visst är det så att Pride-flaggan är både politisk och partisk. Att ta ställning för att heterosexuella inte ska vara överordnade kan aldrig vara opartiskt. Men motståndet mot Pride är precis lika partiskt. Och motståndet mot Pride kan för närvarande bäst artikuleras genom att kalla det ”kontroversiellt”. Det helt enkelt är den bästa strategi som kulturkriget för närvarande erbjuder.

Men det som verkligen retar högern är inte att Försvarsmakten tar politisk ställning för ett synsätt där människor har lika värde.

Det som retar dem är att Försvarsmakten inte öppet tar ställning för konservativa värderingar.