ANALYS. Egentligen borde ingen vara överraskad över att Moderaterna nu vill ha Sverigedemokraterna som samarbetspartner.

Den topptrio som styr Moderaterna har under lång tid drivit på för strängare migrationsregler och hårdare krav på den som kommit in i Sverige.

2009 ledde Ulf Kristersson, Elisabeth Svantesson och Tobias Billström en arbetsgrupp om migration och integration som kom med en rad skarpa förslag.

Men vid det tillfället var det ”öppna era hjärtan”-mannen som ledde partiet och det blev inte så mycket av gruppens rapport.

När så Fredrik Reinfeldt avgick 2014 blev Kristersson emellertid partiledare. Svantesson blev finansministerkandidat och Tobias Billström gruppledare för M:s riksdagsgrupp, en tung position med makt att påverka politiken.  

(Ni kanske minns honom förresten? Det var Tobias Billström som offentligt blev tagen i örat av statsminister Reinfeldt när han tyckte att Sverige borde diskutera ”volymer”, det vill säga hur många flyktingar Sverige skulle ta emot. Det var en känslig fråga på den tiden, det är den inte längre.)

Hur som helst: Jordmånen för ett samarbete mellan M och SD har alltså funnits där sedan länge. Därför är det inte förvånande att de två partierna nått en uppgörelse om migrationen (med KD och L).

Det kan ses som ett torrsim inför de samtal som kommer om Moderaterna vinner valet och har en chans på statsministerposten 2022. Men de förhandlingarna lär bli tuffare.

Mycket vill nämligen alltid ha mer. Jimmie Åkesson har förklarat att han vill ha betydligt större förändringar av invandringspolitiken efter valet.

Han vill ”riva upp migrationslagstiftningen i dess helhet och göra om den från grunden”.

För SD-ledaren kommer det att vara det allt överskuggande om han får möjlighet att pressa (utpressa) en moderatledare som så innerligt gärna vill bli statsminister.

I den kohandeln kommer Jimmie Åkesson att med alla medel försöka tvinga ut Ulf Kristersson på djupare vatten. SD-ledaren kommer att vara beredd att sälja ut det mesta för att lyckas med det.

Som exempelvis en frikostigare a-kassa.

Sverigedemokraterna framställer sig ofta som ett socialkonservativt stödben i M-KD-miljön.

Partiet säger sig anse att sociala skyddsnät ska vara just skyddsnät. Partiet vill se en stärkt sjukförsäkring och en statlig arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla. ”Det är inte rimligt att människor hamnar på ruinens brant enbart för att de förlorar jobbet.”

Kruxet är bara att det där är svårsmält för Moderaterna.

Även om partiet stängt sina hjärtan för mycket av det som Fredrik Reinfeldts Nya moderater stod för så har en sak inte slängts överbord: Arbetslinjen.

Den bärande tanken är ett stramare ersättningssystem ska förmå människor att arbeta. Systemet ska vara sådant att ”det aldrig lönar sig bättre att leva på bidrag än att ta ett arbete”, som det står i Moderaternas budgetmotion.

Så här kommer en 10-kronorsfråga: Om valet står mellan att få igenom stramare invandringsregler eller generösare sociala skyddsnät – vad väljer SD?