Förnyelsebart räddar jobben
Att i dag satsa på kärnkraft är som att bära omkring på mynt medan övriga världen går över till digital betalning, skriver Arbetets ledarskribent.
Visst var kärnkraften en gång i tiden viktig för den svenska energiförsörjningen och för den svenska industrin.
Närmare bestämt runt kärnkraftsomröstningen 1980.
För 41 år sedan.
Men svensk företagstradition lutar sig sällan mot vad som var bäst för 41 år sedan. Att ligga i framkant på utvecklingen har i stället varit signum för svenskt industriföretagande. Det har gjort att vi kunnat upprätthålla en god internationell konkurrenskraft.
Under söndagens partiledardebatt stod det dock klart att det konservativa blockets fyra partier dröjt sig kvar vid slagorden från 1980.
Sällan under de 41 år som gått sedan kärnkraftsomröstningen har vi hört större lovord över kärnkraften. Trots att framkant på utvecklingen för länge sedan passerat förbi kärnkraftens möjligheter.
Att storsatsa på förnyelsebara energikällor handlar alltså inte om att välja det näst bästa, som högerblocket vill få det till när de står kvar i 1980-talets debatt.
Det handlar i stället om att svensk industri och företag måste ligga i framkant på utvecklingen.
Och där finns ingen kärnkraft.
Framkant för världens energiförsörjning är i stället förnyelsebara energikällor, betydligt mer effektivt, resurssnålt och vinstgivande än kärnkraften.
Det är där svenska företag måste vara för att kunna skapa jobb.
I Sverige kommer en utbyggd havsbaserad vindkraft att kunna leverera mer energi än vad hela kärnkraften levererar i dag.
Sol- och vattenkraft följer samma utveckling. Det är här garantin för svensk industris framtida energiförsörjning ligger, inte i att upphöja 1980-talets kärnkraft till skapelsens krona inom elproduktion.
Grön vätgas, alltså förnyelsebar vätgas, beräknas inom några år komma upp i miljardinvesteringar genom företag som LKAB, SSAB, vattenfall och AB Volvo.
Inom stålindustrin motsvaras utvecklingen av satsningar på ”grönt stål”, stål utan koldioxid, som nu genererar miljardinvesteringar i norra Sverige och som inom några år beräknas orsaka ett skri efter inflyttning och behov av mer arbetskraft i Norrland.
Visst säkrade svensk kärnkraft energiförsörjningen under lång tid för svensk industri. Men liksom inom övriga branscher måste vi följa de spår som leder in till större effektivitet och högre produktivitet.
Högerblocket står dock fast vid gammal kärnkraft.
Att tro att kärnkraften är framtiden i energisektorn är som att investera i en smidesverkstad och börja knacka ihop mynt medan övriga världen går över till digital betalning.
En sådan bakåtsträvande illusion slår hårt mot svenska jobb.