Robotar som tar våra jobb. Automatisering som gör mänsklig arbetskraft överflödig. Teknikutvecklingen beskrivs ofta som ett hot och en källa till konflikter på arbetsmarknaden. Men stämmer det historiskt?

Ökade konflikterna verkligen när en av de största teknikrevolutionerna någonsin svepte över Sverige. Införandet av elektriciteten?

– Ska man se teknisk förändring som ett hot, då borde folk faktiskt ha protesterat mot den, säger Kerstin Enflo, professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet.

Forskargruppen vid Lunds universitet samlade in data över totalt cirka 8 000 strejker under åren 1859 till 1938.

De jämförde sedan databasen med utbyggnaden av det svenska stamnätet som gradvis förde ut elektriciteten till olika platser i Sverige.

Resultatet blev tydligt. Dit elen kom – där ökade också strejkerna, enligt studien som nyligen publicerades i tidskriften Journal of Economic History.

Men orsakerna till strejkerna överraskade forskarna.

– Vi tänkte först att det borde vara mot elen man strejkar. En förändring som man tycker är negativ och vill skydda sig mot, säger Kerstin Enflo.

Men när forskarna gick igenom de uppgivna orsakerna till strejkerna lyste teknikutvecklingen och elen nästan alltid med sin frånvaro. I stället växte en annan bild fram.

De arbetare som stärktes i sin roll genom elens införande började också ställa högre krav.

De strejkade alltså inte mot teknikutvecklingen utan för löneökningar när företagen de arbetade på började tjäna mer pengar och de själva blev mer oumbärliga.

– Tänker man ett varv till är det inte helt förvånade att de som stärks i sin position på arbetsmarknaden kan ha en starkare möljlighet att göra sina krav hörda.

De anställda behövdes för att sköta maskinerna som drevs av den nya elektriciteten. Och det blev också allt mer kostsamt när maskinerna stod stilla vid strejk.

– Här nånstans kanske man kan se fröet till en väldigt stark modell med två starka förhandlingsparter på arbetsmarknaden, säger Kerstin Enflo.

Hon betonar också att allas positioner inte stärktes av teknikutvecklingen. Det var just de arbetarna som behövdes i industrin som också hade möjligheten att strejka.

De som blev överflödiga hade ju redan fått gå. Hon drar paralleller till maskinmotståndet i början av 1800-talet i England under den första industriella revolutionen.

Då slog arbetare faktiskt sönder maskiner i protest mot utvecklingen, i det som brukar kallas för Ludditupproren.

– Är folk väldigt desperata och inte har ett trygghetssystem och en alternativ försörjning. Då kan vi ju se konfliktnivån höjas även bland de som ersätts och förlorar på den nya tekniken, men kanske inte just i form av strejker.