Sälj dig billigt, håll dig frisk – brädspel om en spring­vikaries liv

”Enkla regler och mycket konkurrens” utlovas i brädspelet som går ut på att överleva på tillfälliga anställningar som cykelbud, inom hemtjänst, på förskola, lager och krogar utan att tappa det fullständigt. 

Du kommer att behöva ta ställning till händelser som påverkar såväl ekonomi som hälsa.

Det ger dig poäng eller avdrag, och handlar om sådant som applåder för vårdpersonalen (vilket ger 0 poäng till såväl hälsa som plånbok), sexuella trakasserier (där valet står mellan att ”ta det” eller ”säg ifrån”) eller hur du som timanställd på ett lager ställer dig till att strejka.

Satirtecknaren Max Gustafson står för illustrationerna. Men det är Felix Falk, till vardags gymnasielärare i matte och fysik i Åmål, som skapat spelet. 

Vem ska spela?
– Alla. Reglerna är enkla. Men roligast blir det om någon med erfarenhet från springvikarierjobb deltar.

– Det finns också en mekanism som skapar en intressant spelpsykologi. Man har en hemlig budgivning varje drag om hur desperat man är. Mest desperat, får välja först bland de jobb som dyker upp, de andra får hoppas att det blir några över. Men ju mer desperat du är desto mer förlorar du hälsa. Du måste hela tiden balansera hälsa mot pengar. Detta skapar en dynamik som gör att även spelvana kan gilla det.

Hur mår man efter?
– Det är ett feelbad-spel. Men man skrattar ganska mycket, så fysiskt mår man ändå rätt bra. Man kan ju vara frustrerad. Spelet innehåller en ganska stor slumpfaktor. Blir du förkyld, utsatt för sexuella trakasserier och tappar mobilen i golvet är det svårt att klara spelet, oavsett hur bra man spelar. Några kan känna frustration i att inte ha kontroll, men det är ju poängen. Det speglar ju verkligheten.

Vad är målet?
– Att klara hyran utan att gå in i väggen.

Då vinner man?
– Då klarar man sig. Springvikarielivet har ju inga vinnare förutom kapitalisterna själva. Man tävlar egentligen inte mot varandra. I slutänden är det inte bättre för mig om du har förlorat. Det finns ingen vinnare, några klarar sig.

När föddes idén? 
– För drygt två år sedan, jag hade hört historier från vänner och familj om hur livet blir som springvikarie. Att det aldrig går att planera. Att det gäller att vara först på sms:en för att få jobb. Jag bygger ju många spel, och det lät ju precis som spelmekanik. Jag slängde ihop en prototyp, som blev ganska kul.

– Då började jag läsa på mer, som antologin Lösa förbindelser, och samlade på allt fler historier. Jag började förstå hur stort och systematiskt det här är. I både privat och offentlig sektor. Då byggde jag ett riktigt spel.

Hur samlade du in berättelser?
– Både jag och Max Gustafson har på Facebook bett människor att dela med sig. Och historierna har vällt in. Jag skulle tro att vi nu är uppe i över femhundra historier från olika arbetsplatser. Det har ju var varit det häftigaste hittills. 

Finns någon risk i att göra humor av människor arbetsvillkor?
– Vi har gjort vårt bästa för att försöka få fram att det finns en allvarlig bakgrund. Och hittills har ingen känt att de blivit respektlöst behandlade. Jag tror en stark bidragande orsak är att Max Gustafson är väldigt van att teckna misär och politik på ett humoristiskt men alltid skarpt sätt.