Vem har ”första tjing” på 1 maj?
I närmare 130 år har folk tågat denna rödaste av röda dagar. Fast varför just det datumet? Och vilka tågar? Hur många gör det? Och vem är egentligen arbetarrörelsen?
Från vänster: Den första 1 maj-demonstrationen i Sundsvall 1890, Tess Asplund protesterar mot nazistiska Nordiska motståndsrörelsens demonstration som tågade genom Borlänge på första maj 2016 och Vänsterpartiets tåg första maj i Malmö 2019.
Varför just 1 maj?
Varför det blev första maj är inte glasklart. Många hänvisar till protesterna vid Haymarket i Chicago 1886.
Den amerikanska fackföreningsrörelsen hade ställt krav på åtta timmars arbetsdag. Den första maj inleds generalstrejk, ett datum då anställningskontrakten brukade förnyas.
Några dagar senare blir protesterna mer omfattande. Den fjärde maj blir det kravaller. En bomb exploderar. Poliser dör, strejkande skjuts ihjäl.
Åtta anarkister grips, sju av dem döms till döden. Fyra hängs, en tar livet av sig i fängelset, två får dödsdomen omvandlad till livstids fängelse. Några år senare nystas det upp att bevis saknats. De tre som överlevt släpps.
– Efter Haymarket var det i USA bara rätt isolerade grupper som drev på att första maj skulle bli minnesdag, säger Mattias Wahlström, docent i sociologi som forskar om sociala rörelser vid Göteborgs universitet.
Den andra händelsen som påverkar vad som kommer att bli en tradition, sker några år senare. 1889 hålls den Andra Internationalen i Paris. Det är då en sammanslutning av socialdemokratiska organisationer.
Där fattas beslutet att kämpa för åtta timmars arbetsdag och manifestera för det på första maj. Men att det ska bli en årlig tradition vet man inte då. Och huruvida den amerikanska delegationen påverkade beslutet med anledning av vad som hänt i Chicago några år tidigare vet man inte, det finns i alla fall inte nedskrivet i några protokoll.
– De som deltog från den amerikanska delegationen kom från en mer moderat fackföreningsrörelse som inte nödvändigtvis ville identifiera sig med de anarkistiska grupper som deltog i konfrontationerna i Chicago. Så det är inte självklart att de tog upp det.
Mattias Wahlström drar en parallell till Göteborgskravallerna 2001.
– Man kan jämföra med hur olika vänstergrupper förhöll sig till dem. Det är inte självklart att ledare inom LO efteråt skulle åkt till en internationell kongress och sagt ”vi måste minnas dom som misshandlades av polisen”.
Men eftersom människor tar upp Haymarket får det ändå en betydelse i praktiken för första maj, resonerar Mattias Wahlström.
– Det är lite av en het potatis för vissa och kan bli något av en besserwisser-grej. Men Haymarket är en viktig historisk händelse och en stor del av mytologin kring första maj.
1890 hålls den första demonstration på svensk mark. Närmare 100 000 människor deltar över hela landet.
Vad betyder 1 maj i dag?
1 maj betyder i dag flera olika saker, enligt Mattias Wahlström.
Det är en minnesritual över arbetarrörelsens historia. Dels för att fira tidigare framgångar, dels för att träffa likasinnade. Och för politiska partier på vänsterkanten är det en möjlighet att få ut sin politik.
– Första maj-tal brukar refereras på en detaljnivå som inga tal på andra manifestationer gör. Det är ett stort medialt intresse och ett tillfälle för politiska utspel.
Budskapen speglar ofta dagsaktuella frågor.
Vem är arbetarrörelsen?
Det är lätt att bli lite förvirrad här. För även Fi, Piratpartiet, SD och KD har använt arbetarrörelsens dag för att manifestera. Liksom nazister.
Förra året när många manifesterade digitalt, gick ett fysiskt tåg för ”frihet och sanning” med samling utanför LO-borgen i Stockholm. Deltagarna protesterade mot restriktionerna i och med pandemin.
– Det är ju den stora utmaningen för fackföreningar och vänsterpartier eftersom frågan om arbetarklass kan problematiseras så i dag, när vi har en växande tjänstesektor och ett prekariat (folk som jobbar under osäkra anställningsförhållande reds anm), säger Mattias Wahlström.
Men han tycker att man kan vara ”tuff” och säga att de människor, och socialistiska organisationer i vid mening, som identifierar sig som arbetarrörelse och har en koppling till de första manifestationerna har ”första tjing” på datumet.
Att nazister gör anspråk på dagen anser han först och främst vara ett propagandatrick. Genom att manifestera på första maj får man uppmärksamhet.
– I bästa fall tar man även uppmärksamhet från andra manifestationer om folk struntar i sina egna tåg och i stället ägnar sig åt motmanifestationer.
– Sedan är det en helgdag. Det är inte konstigt om andra partier försöker göra sin grej här.
Vem är den typiska deltagaren?
Det är en övervikt på högutbildade tjänstemän enligt de enkätundersökningar Mattias Wahlström och hans kolleger gjort av tåg i Göteborg, Stockholm och Malmö (och en rad europeiska städer).
– Allt politiskt deltagande, från att rösta i val till att skicka in en insändare, hänger ihop med utbildningskapital. Det måste man ha i åtanke här.
Men, första maj-tågen utmärker sig om man jämför med klimatprotester, Pride och antirastiska manifestationer.
Jämfört med dem är det en högre andel arbetare i första maj-tågen. I Socialdemokraternas och LO:s tåg ligger andelen arbetarklass på runt 38 procent, enligt forskarnas studier.
Hur många tågar egentligen?
I Göteborg har Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, räknat antalet människor som tågat de senaste 25 åren.
Eftersom han själv som aktiv socialdemokrat ibland talat, har hans kollega Jonas Hinnfors, även han professor i statsvetenskap, ryckt in och räknat.
En tydlig tendens är att fler tågar när det är valår. En annan är att deltagarna i Vänsterpartiets tåg lockar betydligt fler än Socialdemokraternas.
I det senast uppmätta sossetåget i Göteborg, 2019, (sedan blev det ju digitalt firande) gick 921 personer. För tio år sedan var det 1 780 personer som gick med Socialdemokraterna.
Senast uppmätta siffran för Vänsterpartiet är från 2016, och då gick 3 000. Valåret 2014 lockade rekordmånga tågande.
Då var Feministiskt initiativ stora, och i deras tåg gick 3 600 människor. Socialdemokraterna lockade 2 000 och Vänsterpartiet 4 500.
En annan slutsats de båda statsvetarna drar är att arrangörerna själva ofta överskattar hur många som deltar.
– Här finns ett önsketänkande som gör att våra siffror ibland ifrågasätts. Jag minns min egen första första maj-demonstration. Det var i Helsingborg, jag tror det var 1974. Vi var tvåhundra i tåget, men med banderoller, fanor, orkester, fyra i bredd och stort avstånd mellan raderna kändes det som om vi var tusentals personer. Så antalet är lätt att överskatta, säger Ulf Bjereld.
