I ett framtida Sverige kan lönebildningen styras av ramar i ett EU-direktiv.

Parternas inflytande minskar och löneförhandlingarna får finna sig i att enligt EU-direktivet styras av regler för hur minimilönerna ska räknas fram.

Det riskerar inte bara negativa följder för den ekonomiska utvecklingen, vilket är en orsak till att även arbetsgivarsidan i Sverige är emot förslaget, det riskerar också att pressa ned lönerna i lågavlönade LO-yrken.

Dessutom innebär direktivet också att beslut som tas under löneförhandlingar i Sverige i princip kan överklagas till EU-domstolen som alltså blir den yttersta beslutsinstansen för svensk lönebildning.

Enligt EU-parlamentets nya omarbetade förslag ska förslaget dessutom bli mer tvingande.

I en tidigare skrivning kunde länder åtminstone tills vidare stå utanför direktivet om kollektivavtalen i länderna täckte mer än 70 procent av arbetsmarknaden.

Sverige ligger ganska precis på 90 procent. 

Men gränsen för undantag har nu höjts till just 90 procent vilket gör att direktivet i princip ska styra i alla EU-länder.

Vad skulle då minimilöner enligt EU:s förslag innebära för Sverige?

Enligt en undersökning av Medlingsinstitutet för ett drygt år sedan är det endast 0,9 procent av löntagarna i Sverige som har lägre lön än den gräns för minimilönen som EU vill sätta. Räknar man bort deltidsanställda och unga blir endast 0,3 procent kvar.

Någon direkt påverkan på någons löner är alltså svår att se.

Den indirekta påverkan på lönerna blir dock stor.

Med en lagstadgad minimilön behöver ett företag bara erbjuda just minimilön för att uppfylla direktivet. Det öppnar för en lönepress nedåt på lönerna i främst redan lågavlönade LO-yrken.

Dessutom innebär lagstadgade minimilöner enligt Medlingsinstitutet att konflikter för att få upp lönerna mer än minimilönerna kan anses som illegitima.

Och det väcker minnen.

2005 hade Vaxholms kommun anlitat det lettiska företaget Laval un Partneri för att bygga en skola på det då nedlagda kustartilleriets område i kommunen.

Svenska Byggnads och Elektrikerförbunden ansåg att de lettiska arbetarna fick för låga löner och inledde en konflikt enligt svensk lag.

EU-domstolen (dåvarande EG-domstolen) fällde dock i efterskott de svenska fackförbunden och utdömde höga skadestånd för att facken tagit till konfliktåtgärder med syftet att få upp de lettiska arbetarnas löner i nivå med svenska kollektivavtal.

Den svenska lagskyddade konflikträtten hade satts ur spel.

Enligt de föredragande i EU-parlamentet är dock texten i dagens EU-förslag om minimilöner så tydliga att en motsvarande domstolsförhandling inte behöver ske.

Det får dock ses som en väldigt grov gissning och ett ganska naivt önsketänkande. Även EU:s egna jurister har påpekat att direktivet öppnar för att lönefrågor ytterst kan avgöras i EU-domstolen.

Och då har vi hamnat mycket långt ifrån den svenska modellen. Parternas inflytande över svensk lönebildning kommer att minska.

Arbetsgivarna är oroliga för att den lönebildningsmodell som gynnat svensk ekonomi och svenska företag ska stängas in i ett system som hindrar en sund ekonomisk utveckling.

Facken är oroliga för att svenska arbetares löner inte ska kunna försvaras, att lagstadgade minimilöner ska pressa ned lönerna, speciellt i arbetaryrken, och i förlängningen att den fackliga organisationsgraden ska minska i stället för att öka.

Som det nu verkar kommer Sverige att få mycket svårt att få igenom några större ändringar av direktivet. Då återstår två vägar. Båda är vanskliga.

Den första är att få frågan om direktivets legitimitet prövad.

I EU-fördraget, som kan liknas vid EU:s grundlag, står nämligen att löner är en nationell angelägenhet för medlemsstaterna.

Direktivet om lagstadgade minimilöner borde därmed vara ett flagrant brott mot denna klausul.

De föredragandes tolkning i EU-parlamentet är dock att direktivet inte går in på varje nations minimilöner utan bara sätter ramarna för hur den påtvingade minimilönen ska räknas fram i nationerna.

Det är en förklaring som är lika motsägelsefull som det låter.

Den andra vägen är att kräva att Sverige helt ska undantas från direktivet.

Var och en som studerar EU vet att även det är mycket svårt. Vitsen med direktiv är att de ska gälla alla länder och att alla ska följa dem.

Att verka för någon av dessa två vägar är dock nödvändigt.

Det gäller för politiker och arbetsmarknadens parter att fortsatt visa en enig linje för att slippa lagstadgade minimilöner och i stället behålla den svenska modellen som den är.