Häromdagen avslöjade SR-programmet Kaliber ännu en mänsklig skandal runt lagen om arbetskraftsinvandring.

En serbisk arbetsförmedlare har fört arbetslösa landsmän till Sverige där arbetstillstånd och alla nödvändiga papper garanterats med vändande post.

Väl i Sverige har landsmännen utrustats med bankdosor, som förmedlarna genast tagit hand om. Lönen blev inte vad som utlovats och en stor del av den lön de anställda ändå fick togs tillbaka, många gånger genom de bankdosor genom vilka arbetsgivarna styrde arbetstagarnas hela ekonomi.

Dessutom fick arbetarna utföra andra arbetsuppgifter än de utlovade. Förutom att figurera som skenanställda inom skattefinaniserad assistansverksamhet fick de agera som förmedlarnas eget tjänstefolk, som städare, chaufförer och liknande.

Och på sin ”semester” fick de anställda agera byggnadsarbetare på förmedlarnas bostäder.

När en av de utsatta får frågan om varför han inte gick till polis eller reste härifrån svarar han att han behövde den lilla summa pengar han trots allt fick.

Och faktum är, när han väl gick till polis, så lades förundersökningen ned med beskedet att brott inte kunde styrkas.

Detta är vad Sveriges lag om arbetskraftsinvandring handlar om, den mest oreglerade lagen i sitt slag i hela västvärlden.

Nu skulle man ju kunna tycka att kriminalitet inte är något man normalt kan skylla på någon lagstiftning. Det skulle alltså vara missbruket och inte lagen som är fel.

Så är inte fallet med lagen om arbetskraftsinvandring. Missbruket är i stället en rak följd av lagens konstruktion.

Främst av det faktum att arbetstagare lockas hit från länder utanför EU utan den kontroll av anställningsvillkor som gäller för svenska arbetare eller för arbetare från andra EU-länder, eller för den delen för nyanlända med uppehållstillstånd som redan finns i Sverige.

Alla dessa tre grupper ratas av samvetslösa arbetsgivare som genom lagen om arbetskraftsinvandring kan locka hit arbetare från länder utanför EU och kringgå normala löner och villkor.

Resultatet har blivit en ständig ström av skräckrapporter om arbetskraftsinvandringens baksidor under alla fjorton år som lagen har funnits. Kalibers avslöjande är bara den senaste i raden.

Orsaken står därmed tveklöst att finna i själva lagstiftningen, främst i det faktum att arbetsmarknadsprövningen lades över på arbetsgivarna när lagen infördes 2008.

Det är alltså arbetsgivarna själva som i slutänden avgör om de ska importera arbetare. De får också bestämma arbetsuppgifter och – helt lagligt – sänka utlovade löner i samma sekund som den anställde kommer till Sverige.

Migrationsverket utfärdar arbetstillstånden och som underlag behöver den sökande ha en anställning. Och det är arbetsgivaren som garanterar denna anställning.

Lagen är därmed mer designad för lurendrejeri än för korrekta anställningar.

Mot Socialdemokraternas och Vänsterns vilja röstades lagen igenom av den dåvarande borgerliga alliansen och Miljöpartiet.

Nu har det gått 14 år. Lagen har utnyttjats och missbrukas. Ändå har inga större förändringar skett eftersom de borgerliga partierna och Miljöpartiet vägrat alla större ändringar.

Det är naturligtvis lätt att få intrycket att högern vill behålla systemet av den enkla anledningen att lagen garanterar ett inflöde av billig arbetskraft.

Att Centern inte bytt inställning sedan 2008 måste ses som en del av partiets ointresse av arbetares villkor, var arbetarna än kommer ifrån.

Att systemet dessutom pressar ned lönerna för alla i underbetalda LO-yrken är också en fördel ur Centerns synvinkel. Partiet har länge varit drivande i att sänka lägstalönerna i arbetaryrken.

Miljöpartiets vurm för lagen om arbetskraftsinvandring är svårast att förstå.

Orsaken kan spåras till partiets grundläggande okunskap om klassförhållanden och fördelningspolitik. Partiet har under 14 år vägrat se att lagen öppnar för slavarbete.

Nu ligger ett förslag om förändring hos regeringen. Det är långt ifrån tillräckligt men är ett första steg för Centern och Miljöpartiet att göra någonting rätt.

Dessutom har Moderaterna (!) krävt kraftigt höjda lägstalöner för dem som kommer hit genom lagen om arbetskraftsinvandring.

Till och med Moderaterna börjar alltså inse att en arbetskraftsinvandring som saknar reglering och öppnar för kriminalitet är till men för samhällsekonomin, även för många kompetenta företag.

Samtidigt har en rad, främst socialdemokratiskt styrda, kommuner med Södertälje i spetsen utarbetat metoder för att få Försäkringskassan, andra myndigheter och polisen att samarbeta bättre för att stävja den rena kriminaliteten.

Även dessa samarbeten är nu på väg att bli en övergripande strategi för hela riket.

Bra men inte tillräckligt, alltså.

Lagen om arbetskraftsinvandring måste skrivas om i grunden.