”Sverige behöver en ny folkrörelse för välfärden”
Regioner sparar sig igenom en pandemi – för vems nytta? Frågar Simon Boerenbeker Klang, och han drar slutsatsen att det krävs ett större folkligt engagemang för att säkra en rättvis sjukvård.
”Att Region Stockholm med finansregionråd Irene Svenonius (M) i spetsen går med vinst kan låta bra men det betyder i praktiken att man fått pengar för att bedriva vård som sedan aldrig levererats till medborgarna”, skriver debattören.
När alla partier säger sig vilja satsa på sjukvården men nedskärningarna fortsätter år efter år blir det tydligt att problemet inte kommer lösa sig av sig självt.
För att en förändring ska ske behövs ett stort folkligt engagemang och, när situationen tillåter, stora demonstrationer som en reaktion på den orättvisa som pandemin visat på. Det är dags för en ny folkrörelse för välfärden.
Aldrig förr har samhällets behov av en trygg välfärd visat sig så tydligt som under 2020.
Ingen kan längre blunda för att ett tryggt och välfungerande samhälle bygger på en sjukvård som är jämlik, tillgänglig för alla och som fungerar både i kristider och på längre sikt.
Men tyvärr ser verkligheten inte ut så i dag. Nu pratar alla politiker om att rusta upp och “satsa på” sjukvården.
Men medan det framstår som att alla är överens om att skjuta till mer resurser måste vi komma ihåg att de nedskärningar som lett fram till dagens situation är en direkt konsekvens av politiska beslut.
Nyligen kom nyheten om att flera av Sveriges regioner noterat överskott, till exempel Region Stockholm, som gått plus med 6 miljarder kronor.
Den blågröna majoriteten i Stockholm, med Irene Svenonius (M) i spetsen, meddelade att man inte tänker använda pengarna nu utan spara dem i en buffert för framtiden.
Vi kan inte längre vänta och hoppas på att förändringen ska ske av sig själv utan behöver själva se till att den faktiskt äger rum. Demonstrationer behöver arrangeras, folkbildning organiseras och konkreta krav på förändring ställas
I en tid när sjukvården går på knäna är budgetöverskott inget positivt eftersom pengarna aldrig var ämnade att läggas på hög.
För några veckor sedan kom rapporter om sparkrav på Södersjukhuset som Stockholmsregionen äger. På ett papper i personalrummet uppmanas personalen brainstorma kring hur sjukhuset kan spara.
Att ta bort sängkläder för nyfödda och paprikan på smörgåsar var två av förslagen. Situationen på Sös är inte unik och arbetsbelastningen inom sjukvården 2020 kan knappast överskattas.
Att sparkrav ställs mitt under pågående pandemi trots att pengar finns är en politisk skandal och ett enormt svek både mot vårdpersonal och patienter.
Inte minst talar det för hur systematiskt fel man ser på välfärd och sjukvård. Nedskärningar, sparkrav och idén om att sjukvård kan drivas som ett företag går i direkt motsats till välfärdens uppgift att garantera grundläggande trygghet oberoende av människors ekonomiska förutsättningar.
Men situationen är inte uppkommen av en slump utan ett resultat av politiska beslut och är därför möjlig att förändra.
Efter pandemin behövs därför en ny folkrörelse för en starkare välfärd som sätter hälsa och trygghet före marknadsekonomi.
Vi kan inte längre vänta och hoppas på att förändringen ska ske av sig själv utan behöver själva se till att den faktiskt äger rum. Demonstrationer behöver arrangeras, folkbildning organiseras och konkreta krav på förändring ställas.
Vi ska bygga en välfärd som inte går ut på sparande utan som har marginal, får kosta och som håller både under kriser och i vanliga tider. Den förändringen kan bara ske genom folkligt engagemang.
Vad, om inte situationen under pandemin, är bevis nog för att förändring måste ske? När ska denna förändring ske om inte nu? Det är dags för en ny folkrörelse för välfärden.
