Tio föreställningar skulle det bli, under mars 2020. Just den månad då coronaviruset slet ner ridåerna framför allt nöjesliv.

Det blev bara en premiärföreställning, övriga nio tillfällen ställdes in.

En av skådespelarna stämde förra året den ideella förening som satte upp pjäsen. Han menade att han varit anställd av föreningen och hade rätt till ytterligare 13 450 kronor i lön, plus semesterersättning. 

Föreningen svarade att han varit anlitad som uppdragstagare och att rätten till denna ersättning upphörde när föreställningarna han anlitats för inte blev av.

I oktober gav tingsrätten föreningen rätt.

Nu har Arbetsdomstolen ändrat tingsrättens dom, efter att skådespelaren överklagat.

Föreningen ska därmed betala mannen lön och semesterersättning på sammanlagt 18 000 kronor. 

I ett anställningsförhållande ligger mer av risken hos arbetsgivaren, medan en uppdragstagare bär större risk själv. Gränsen är inte alltid glasklar, i det här fallet tycks ingen tydlig överenskommelse ha gjorts.

I en prövning av ifall någon varit anställd tittar man bland annat på om arbetet utförts under huvudmannens ledning och kontroll. Bedömningen bygger på hur det sett ut i praktiken, vad som än står i avtal.

Enligt Arbetdomstolen finns det i detta fall både omständigheter som talar för och emot ett anställningsförhållande. 

Men domstolen landar i att mannen var arbetstagare.

I domen hänvisas till att Högsta Domstolen tidigare slagit fast att frågan om ifall det finns ett anställningsförhållande bör avgöras till arbetstagarens fördel i tveksamma fall.