Nej, elever är inga ”kunder”
Skolan är en demokratisk rättighet, ingen marknad för köpare och säljare, skriver Arbetets ledarskribent.
Den svenska skolan misslyckas i dag med ett av sina viktigaste uppdrag: Att jämna ut skillnader i förutsättningar mellan olika barn.
Bra undervisning och kompetenta lärare ska kompensera för dem som inte får så mycket med sig hemifrån.
Lyfta barn till oanade kunskapshöjder och ge dem goda valmöjligheter senare i livet.
I dag ökar ojämlikheten. Skillnaden mellan hög- och lågpresterande elever växer, visar OECD:s Pisamätningar.
Sverige är sämst i Norden och har rasat från en topplacering i Europa när mätningarna började 2000. Det fria skolvalet och friskolebolagens fria dragningsrätt bidrar till den trista trenden.
Men de borgerliga partierna vägrar se sambandet. I stället slåss de med näbbar och klor för att försvara en skolmarknad som saknar motstycke i hela världen.
Bara i Sverige av alla länder tillåts riskkapitalbolag plocka ut obegränsade vinster ur en helt skattefinansierad skola.
När en statlig utredning föreslår åtgärder för att minska segregationen och orättvisorna i skolan slår högerpartierna bakut.
De säger nej till förslagen om att ändra kösystemet. De säger nej till att minska den orimligt höga ersättningen till friskolorna, som inte behöver ta det så kallade skolpliktsansvaret.
För borgerliga politiker är det viktigare att skydda skolföretagen än att se till alla barns bästa.
Betygen blir affärshemligheter och eleverna betraktas utifrån ett lönsamhetsperspektiv. Det gäller att få ut så mycket vinst som möjligt ur skolpengen
Det är därför inte konstigt att Karolina Wallström, kommunalråd (L) i Örebro, lade ut en bild på sig själv med texten ”Eleverna! Några av våra absolut viktigaste kunder!”.
Eftersom liberaler älskar marknaden älskar hon naturligtvis också begreppet kunder. Det är också så Wallströms förklarar ordvalet.
För henne är kunder någonting fint, ett begrepp som innebär en kvalitetsstämpel och en uppgradering.
Men då borde hon också känna till talesättet ”Kunden har alltid rätt”. Det ger föräldrar rätt att kräva av rektorer och lärare att deras barn får bättre betyg än de förtjänar. Företagen vet samtidigt att lite betygsinflation ger nöjda kunder.
Höga betyg blir viktigare än att ge barnen den undervisning de förtjänar och har rätt till. Trots att betygssättning är myndighetsutövning.
Kan friskolorna ge bra betyg och locka ”kunder” på det sättet kan de strunta i att anställa behöriga lärare och ge de obehöriga lägre löner.
Allt för att öka vinstmarginalen. I Liberalernas marknadsfixerade värld kanske inte lärarna ens längre är lärare utan säljare med försäljningsmål och vinstkrav. Friskolereformen och skolpengen har på ett absurt sätt förvandlat den svenska skolan.
Varför kan inte högerpolitiker inse att skolan inte är en riktig marknad? Skolan är en demokratisk rättighet, en viktig samhällelig institution och borde inte vara något annat.
Slutligen – efter hård kritik mot Karolina Wallströms bild har Liberalerna i Örebro ändrat texten till ”Barnen är framtidens kravställare”.
Det gör ingen skillnad. Deras syn på skolan och vinsterna har inte ändrats.