Ska man räkna med stryk på jobbet på ett Sis-boende?
Allt fler våldsbenägna ungdomar hamnar på de statliga ungdomshemmen. Särskilda säkerhetsavdelningar införs nu, säger Robert Stenbom, tillförordnad HR-direktör på myndigheten. Men batonger är han mer tveksam till.
Får man räkna med stryk på jobbet hos er?
– Aldrig någonsin. Däremot finns yrken med förhöjd risk, så är det hos oss. Men vi kan aldrig normalisera våld och hot.
Varför ökar hoten och våldet?
– Det finns flera förklaringar. En är att vår rapporteringsbenägenhet blivit bättre. Sedan har vi ett samhällsfenomen som syns även hos oss. Skjutningarna som sker, en del av de ungdomarna landar ju på våra avdelningar. De är vana vid instrumentellt våld, det vill säga att använda det för att få vad man vill ha. Vi är vana vid affektvåld, unga som blir ledsna eller arga och då blir våldsamma. Vi har inte utbildning, utrustning eller regelverk att möta det här. Det är lite nytt för oss, precis som för samhället i övrigt.
– Sedan har vi den andra gruppen, med multiproblem och inslag av psykiatri som ibland också blir våldsamma. Vi har inte rätt kompetens för att klara de psykiatriska svårigheterna.
Hur ska våldet minska?
– Vi säkerhetsklassar våra avdelningar nu, för vi behöver höja säkerheten. Vi rekryterar för fullt till en ny säkerhetsavdelning med säkerhets- och underrättelsespecialister på såväl huvudkontoret som på avdelningarna. Samtidigt jobbar vi med vår grundutbildning, om hur vi möter våld.
– Vi behöver höja säkerheten men inte överallt. Har man fler självskador, är det kanske mer behandling och en annan sorts säkerhet som behövs.
Behövs fler anställda?
– Inte på LSU (unga dömda till sluten ungdomsvård red anm). Våra utmaningar har vi framför allt med yngre flickor. Det är en helt annan problematik, även om de också blir våldsamma. Där försöker vi bli fler genom att minska antalet platser.
Varför fortgår ensamarbete?
– Vi har påbörjat ett brett uppdrag: fack, säkerhets- och behandlingsavdelning som ska analysera hur vi kan komma till rätta här. Vi måste se var vi absolut inte kan ha ensamarbete, och när vi kan det. Är det farligt och riskfyllt ska vi inte ha det.
Personalen utsätts, och utsätter också ibland. Hur ska ni få rätt folk?
– Vår största grupp är behandlingsassistenter. Från och med den första februari ska vi börja rekrytera ytterligare två yrkesgrupper. De kräver både lägre och högre kompetens än i dag. Så den samlade kompetensen blir inte lägre. Men vi tror att det blir lättare att hitta medarbetare så.
– Vi har i dag många vikarier som inte uppfyller de formella kraven och aldrig blir erbjudna tillsvidareanställning. Vi har ju tillfälligt anställda som har fallenhet att möta unga på ett positivt sätt men saknar formella meriter, de ska nu kunna få fasta anställningar efter ett tag.
Många menar att lagändringarna som gjorde det möjligt för unga att använda mobiler, surfplattor och datorer lett till ökade fritagningar och mer våld?
– Absolut, det är en utmaning och har ställt till det för oss. Det är lovvärt, jag förstår syftet med lagstiftningen. Men för oss skapar det problem och risker.
Vad kan ni göra?
– Dels har vi prövat hur hårt kan vi begränsa i lägen där vi behöver det. Och förvaltningsrätten har gett oss rätt, så länge vi kan visa att mindre åtgärder inte hjälper har vi hyggliga möjligheter att begränsa användingen.
Många anställda verkar känna viss frustration över att stå mellan barnperspektivet och säkerhet?
– Det finns en klassisk diskussion om kan man förena behandling och säkerhet. Men man måste välja både och. De går hand i hand. Ska vi få bra behandlingsmiljö, måste vi ha en trygg och säker arbetsmiljö.
– Så man kan inte generellt välja mellan barnperspektiv och säkerhet. Det finns ingen motsättning heller, nödvändigtvis. Det är knappast barnets bästa att få in droger till exempel via en mobil. Men att prata med mamma, självklart. Du måste alltid ner till den enskilda situationen.
Vissa vill ha ökade befogenheter, som rätt att använda spotthuvor.
– Arbetskläder ser vi över, är det bra eller inte? På grund av pandemin har en del skydd just nu mot saliv. Jag förstår att det är obehagligt, skrämmande och extremt provocerande att bli spottad på. Så kanske att spotthuva eller visir ska användas med vissa klienter. Men det här måste ständigt diskuteras, det förändras hela tiden.
Batonger?
– Det man måste ha klart för sig är att om vi beväpnar oss trappar vi upp våldet. Vi stärker vår fysiska makt med den typen av utrustning. Jag tror snarare att vi behöver jobba mer förebyggande. Och rusta för att ta hand om de våldsamma situationer som ändå uppstår.