Vi har en arbetsmarknadsminister, vi har en socialminister och vi har en skolminister på tre tunga poster i regeringen. Alla tre är socialdemokrater och alla tre kämpar de med att genomföra en politik de inte vill ha.

Centerns och Liberalernas nyliberala inflytande över januariavtalet går inte att kringgå så länge avtalet består, vilket de tre ministrarna är mycket medvetna om.

Januariavtalets alla påbud inom dessa områden stör därför ständigt i deras poltiska ämbetsutövning. Ökad skolsegregation, ökad osäkerhet på arbetsmarknaden, alltfler vårdcentraler i rika områden och allt färre i fattiga områden är ingen politik för socialdemokrater.

Det är dock följder av de punkter i januariavtalet som de är skyldiga att effektuera.

Men det finns faktiskt också stycken i januariavtalet som på olika sätt slår fast att klasskillnaderna inte ska öka, trots Centerns och Liberalernas arbetarfientliga punkter som regeringen åtagit sig att genomföra.

Här finns till exempel styckena om att omläggningarna i skattepolitiken inte ska leda till större ojämlikhet, trots de gigantiska skattesänkningarna för de allra högst avlönade som Liberalerna fick igenom i januariavtalet.

Här finns passusen om att balansen ska vara intakt mellan parterna på arbetsmarknaden, trots de båda mittenpartiernas krav på ändrade turordningsregler och förändringar i lagen om anställningsskydd.

Och Centerns och Liberalernas krav i januariavtalet på att införa marknadshyror i nyproduktion påstås, enligt dem själva, göra att fler lägenheter blir tillgängliga.

Hur, är en högst berättigad fråga som alltfler lågavlönade hyresäster ställer sig.

Löfven borde ha fångat upp dessa allt tydligare politiska frågor vid dagens regeringombildning och låtit en ny ministerpost vikas till jämlikhets- och fördelningsfrågor, en jämlikhetsminister, helt enkelt, som skulle fokusera på de löften om bättre resursfördelning som faktiskt också finns i januariavtalet vid sidan av alla nyliberala förslag.

En ny jämlikhetsminister skulle ha ansvar för att analysera varje beslut ur januariavtalet och påtala hur ojämlikheten i dem ska kunna motverkas i ett klass- och inkomstperspektiv.

Någon jämställdhetsminister presenterades inte i dag, men låt dagens rockad av MP-ministrar följas av en ny ministerpost, en jämlikhetsminister som kan tydliggöra vad socialdemokratisk politik är.

Det är vad Socialdemokraterna nu behöver.