En gång i tiden hade varje skola sitt eget bibliotek.

Så kom nyliberalismen, ”marknadstänket” och privatiseringarna.

Privata riskkapital- och investmentbolag fick ta över skolor och lade raskt ned allt i skolan som de inte måste ha enligt lag.

Pengarna fick de ju ändå genom den skattefinansierade skolpengen, så ju mer de lade ned av skolverksamheten desto större blev deras vinster.

Och biblioteken bantades till ett minimum. En del skolor satte ut en låda böcker i en korridor och kallade det bibliotek. Andra delade ut lånekort till de kommunala biblioteken på andra sidan stan och ansåg att det var nog.

De privat drivna, vinstsyftande skolorna behövde inte ens göra upp en biblioteksplan. Ett sådant krav fanns bara, och finns fortfarande bara, för kommunalt drivna skolor.

Bokkunskapen brändes därmed på ett bildligt bokbål.

Men det finns fler orsaker bakom skolbibliotekens död.

I takt med skattesänkningar och de alltmer beskurna statliga stöden som inleddes under Alliansregeringens tid har även många kommunala skolor skurit ned på skolbiblioteken, på samma sätt som många kommuner tidigare skurit ned på läromedel.

När det gäller läromedel visade en undersökning av Läromedelsförlagen i november 2020 att skillnaden i vad kommuner lägger på läromedel är gigantisk.

Den kommun som är mest generös ger läromedel för 2691 kronor per elev och år. Den som ger minst ger för endast 144 kronor.

Frånvaro av bibliotek och frånvaro av läromedel undergräver skolans uppdrag att ge samma möjligheter till alla elever oavsett hemförhållanden, det man brukar kalla skolans kompensatoriska uppdrag.

Kommuner och områden med en hög andel arbetarfamiljer missgynnas och den utsorterande effekten för landets skolbarn utifrån föräldrarnas inkomster och yrken är tydlig.

Naturligtvis är detta oacceptabelt. Även arbetarfamiljer ska ha samma möjligheter för sina barn i både grund- och gymnasieskolan.

Gustav Fridolins utredning levererar en mängd bra förslag för att styra upp situationen när det gäller skolbiblioteken.

Hans förslag är att ett skolbibliotek som grundregel ska krävas på varje enskild skola. Biblioteket ska dessutom vara en fysisk lokal, det ska alltså inte längre gå att ställa ut en låda med böcker i en korridor.

Det ska finna såväl böcker som digital information på skolbiblioteken. Alla skolbibliotek ska vara bemannade och bibliotekarierna ska vara utbildade. Kompletterande utbildning ska erbjudas personal som saknar det. Både kommunala och privat drivna skolor ska avkrävas en biblioteksplan.

Naturligtvis behövs tvingande lagar för att få detta på plats, vilket Fridolin också föreslår genom ändringar i skollagen. 

Och naturligtvis behövs också mer pengar. 470 miljoner kronor bör avsättas i statliga stöd till kommunerna för att förbättra skolbiblioteken, föreslår Fridolin. 430 av dessa miljoner bör gå till nya anställningar.

Utredningens förslag är bra. Skolbiblioteken är viktiga, speciellt i vår tid när desinformation matas ut från subversiva grupper och subversiva stater.

Är det rent av så att vi ser en liten ljusning för svensk skola?

Skolresultaten har under senare år sakta vänts upp i de internationella jämförelserna.

En allt hårdare kritik hörs nu även från en del liberaler mot de privat drivna vinstsyftande skolkoncerner som hellre ser höga egna vinster än ger svenska skolungdomar en bra utbildning.

Många steg finns dock kvar. För en välfärdsstat som Sverige är det inte rimligt att bejaka ett skolsystem där familjer med normala LO-inkomster får stå tillbaka när deras barn ska in i skolan.

Privatiseringslagen LOV måste bort, det havererade systemet för skolval måste ändras och kösystemet slopas i enlighet med regeringens tidigare utredning ”En likvärdig skola” som presenterades förra året.

Fridolins förslag om skolbiblioteken ger tillsammans med dessa förslag en bra riktning framåt.