”Kommuner kan inte stödja företag som ägnar sig åt daglöneri”
På flera sätt är den så kallade gigekonomin inget annat än en återgång till den gamla tidens daglöneri. Stockholms stad och andra kommuner måste ställa krav och stödja seriösa arbetsgivare, skriver Karin Wanngård (S).
”Vi kan inte ha en situation där det offentliga bidrar och uppmuntrar till att slå sönder svensk arbetsmarknad på det här sättet”, skriver Karin Wanngård.
”Det här är slaveri! Jag har blivit helt sjuk i skallen av det här jobbet.”
Rösten kommer från en person som arbetar för ett av de mer välkända cykelbudsföretagen. Affärsidén är att cykla hem mat till folk för en billig peng. Det är ett fenomen som brett ut sig snabbt.
Cykelbuden har blivit ett välbekant inslag i många städer, där de cyklar runt i färgglada kläder med stora lådor på ryggarna. Regn, slask och dåligt väder spelar ingen roll.
Snarare tvärtom, det är kanske just då affärerna går som bäst. Att slippa gå ut i regnet när man vill ha en hamburgare som lika gärna kan levereras till dörren för nästan inga pengar alls är såklart lockande.
Men hur ser vardagen ut för de som arbetar för företagen? Hur ser dagen ut för den person som med andan i halsen ringer på dörren för att lämna över din påse med snabbmat?
I en granskning gjord av tidningen Sydsvenskan målas en mörk bild upp.
Att vägra gå med på lönedumpning och att staden aldrig får främja urholkade arbetsvillkor är andra förslag. Så var det förra mandatperioden, innan det blev ett moderat styre i Stockholm
”De pressar oss hela tiden. De leker med våra liv. Vi är alltid oroliga att vi inte får tillräckligt många beställningar på en timme. Därför måste vi cykla jättefort, till och med köra mot rött ljus. Vi vill inte, men vi måste. Om vi stannar vid rödljus sjunker våra betyg, då får vi inte nytt kontrakt.”
Så ser det ut.
Granskningen gjordes i Malmö, men verksamheten finns på många ställen. I Stockholm kom det fram att ett cykelbudsföretag gav sina anställda dåligt underhållna elcyklar lagade med silvertejp.
Vad de skulle frakta? Farliga kemikalier. Förare som kraschar på grund av utslitna bromsar.
Anställda som säger att ledningen håller nere underhållet för att spara pengar. Frätande syra som läckt på en förares hand.
Samma företag fraktar för övrigt skolmat åt Stockholms stad. Så ser det ut i Sverige i dag.
Det här är villkoren i den så kallade gig-ekonomin. Det är egentligen inget annat än en återgång till den gamla tidens daglöneri.
Där människor utan andra möjligheter tvingas ta jobb till usla villkor och låga löner. Så här ska vi inte ha det.
Tyvärr finns det politiska partier som inte ser några som helst problem med denna typ av arbetsmarknad. De snarare uppmuntrar den.
Som i Stockholm, där samma företag som granskades av Sydsvenskan fick ett erbjudande från staden om att bli så kallad ”jobbpartner” med Stockholms stad.
Trots att de undermåliga arbetsvillkoren var välkända så såg de styrande politikerna inga problem med att använda skattepengar för att betala för utbildningar för personer som sen skulle slussas vidare till företaget.
Cykelbuden har blivit ett välbekant inslag i många städer, där de cyklar runt i färgglada kläder med stora lådor på ryggarna. Regn, slask och dåligt väder spelar ingen roll
Det om något är en tydlig politisk signal till ”entreprenörerna” bakom dessa företag.
Stockholms stad, liksom andra kommuner, måste gå en annan väg. Staden ska stödja seriösa arbetsgivare. Staden bör kräva kollektivavtal med de företag som Stockholms stad samarbetar med.
Att vägra gå med på lönedumpning och att staden aldrig får främja urholkade arbetsvillkor är andra förslag. Så var det förra mandatperioden, innan det blev ett moderat styre i Stockholm.
Det kanske inte direkt är förvånande dock. Den enda röda tråden i Moderaternas historia förutom sänkt skatt är ju att partiet motsatt sig i stort sett alla de välfärdsreformer vi idag tar för givet.
Man motsatte sig åtta timmars arbetsdag, röstade nej till fler semesterveckor och har aktivt arbetat för att sänka a-kassan och sjukpenningen. Att man nu omfamnar denna utveckling är kanske inte så konstigt sett i historiens ljus.
Men det måste till en förändring. Stockholm måste ha sociala krav och kollektivavtalsliknande villkor i avtal som staden ingår genom offentlig upphandling.
Arbetssökande i Stockholm ska ha trygga arbetsvillkor när staden hänvisar dem vidare till företag för praktik eller jobb.
Vi kan inte ha en situation där det offentliga bidrar och uppmuntrar till att slå sönder svensk arbetsmarknad på det här sättet. Vi kommer med kraft motsätta oss det vid varje tillfälle.
