Hur är läget?
– Jag är lite trött, men ska jobba ikväll. Det ska bli kul. Jag fick ju beskedet om uppsägning den 29 december och vara ganska övertygad om att det var vad som skulle hända. Så det var inte ett fantastiskt nyår. Jag försökte att inte tänka på det, utan fokusera på mötet.

Vad hade du gjort om du blivit uppsagd?
– Det hade varit svårt. Det är en liten bransch, det finns mycket folk men få arbetsgivare. Mitt namn är välkänt. Jag hade inte fått ett annat jobb på ett tågföretag. Så jag hade behövt en ny bransch. Men jag har bara en utbildning, det är min lokförarutbildning.

Hur är det att gå tillbaka när man vet att arbetsgivaren vill bli av med en?
– Det är så klart tråkigt, men jag känner ett väldigt stort stöd från arbetskamraterna. Det är de jag träffar dagligen, och de är absolut de viktigaste för mig. Jag jobbar kväll, så cheferna träffar jag rätt sällan i arbetet.

Hur har det påverkat dig?
– De dagar när jag inte visste om jag skulle jobba kvar eller inte var väldigt jobbiga. Det sätter spår och är en ganska bra strategi från arbetsgivaren för att göra sig av med folk. Man blir väldigt sliten och trött av ett sådant besked. Nu är det många som inte vill vara kvar. Men stödet från arbetskamraterna är helt avgörande.

Funderade du på att sluta?
– Aldrig frivilligt.

Kommer du fortsätta med dina fackliga uppdrag?
– Absolut!

Hade du kunnat göra något annorlunda?
– Vi hade ganska allvarliga problem på jobbet med hyvling, löne- och avtalsdumpning. Enda alternativet är ju att inte gå in hårt mot de problemen. Men det ser jag inte riktigt som ett alternativ. På det sättet ser jag inte hur vi skulle kunnat agera annorlunda.

– Sedan finns självklart saker som går att göra mer för att skydda förtroendevalda på olika sätt. Det är viktigt att sprida ut sådant som gör arbetsgivaren arg på flera. Vilket är svårt, för det krävs många förtroendevalda, som också är välutbildade och insatta. Men att både göra motstånd och skydda alla samtidigt är svårt. Då är det lätt att skyddet hamnar i bakgrunden.

Varför behövdes en hård linje?
– Det fanns bara en linje. Alternativet hade varit att skita i det. Då hade det inte varit ett problem och arbetsgivaren hade blivit nöjd. Det är ganska hårda strider. Det är mycket pengar för arbetsgivaren, arbetsgivaren kommer att bli arg om man lyckas. Det är ofrånkomligt.

I ett mejl till medlemmar skrev du ”va inte rädda för cheferna, de ska vara rädda för oss”.
– Det är skrivet i upptakten till en avtalsrörelse, som med stor sannolikhet skulle lett till strejk på vår arbetsplats. I en sådan mobilisering blir språkbruket lite annorlunda. Men så kommer vi inte att skriva en gång till. Det är onödigt. Syftet är självklart aldrig att få någon rädd, utan syftet är att få medlemmarna att känna sammanhållning och kampvilja inför en avtalsrörelse.