Hemtjänst utan personal är som teater utan skådespelare
Huddinge lägger ned sin kommunala hemtjänst och dikterar ihop fabler om ”lönsamhet”. Vad det handlar är politiskt beslutande neddragningar, skriver Arbetets ledarskribent.
Vill man verkligen förstå hur bakvänd, absurd och rent ut sagt blind dagens äldrepolitik är tjänar Huddinge kommun söder om Stockholm som ett bra exempel.
I torsdags beslutade den kristdemokratiskt ledda kommunen söder om Stockholm att lägga ned hela sin kommunala hemtjänst. Det berodde inte på dålig kvalitet eller på brist på äldre.
Faktum är att majoriteten av kommunens äldre använder sig av den kommunala hemtjänsten. Det räckte dock inte för kommunalrådet Karl Henriksson (KD), från samma parti som Ebba Busch försöker lyfta till äldreomsorgens främsta försvarare.
Huddinges hemtjänst läggs ned för att den inte är tillräckligt “lönsam”. Hemtjänsten kostar kommunen pengar utan att tjäna in någonting, bättre då att privata utförare får ta över, tycker Kristdemokraterna.
Här har marknadiseringen nått sin logiska slutpunkt.
För ingen skattefinansierad hemtjänst har någon gång i historien varit ”lönsam”. Varje undersköterska som åker ut till en äldre person är en utgift för skattebetalarna.
Hur mycket hemtjänsten ska få kosta är därmed en fråga om politiska beslut där den stora skiljelinjen går mellan en vänster som vill täcka en rimlig grundkvalitet för oss alla när vi blir äldre och en höger som hellre vill sänka skatten.
Därför talar högern om ”lönsamhet” för att ge illusionen av att det går att spara på de äldres behov.
Men i stället genomförs neddragningar.
Nationalekonomerna William Baumol och William Bowen tyckte på 60-talet att man skulle föreställa sig en pjäs av Shakespeare.
Man kan inte saxa halva skådespelartruppen och be resten att skådespela snabbare utan att förstöra hela pjäsen.
Tyvärr Romeo, din tjänst har omvandlats till fler delade turer för resten av ensemblen efter den senaste budgetrevisionen. Julia är inte här just nu, hon går på timmar.
Det vore ett bakvänt sätt att ens försöka bygga verksamhet på, men inom äldreomsorgen är det vardag. Det är resultatet av åratals nedskärningar och marknadslogiken som privata företags intåg i välfärden fört med sig.
I Huddinges fall är situationen ändå galnare än vanligt. Mot de äldres vilja privatiseras all hemtjänst, i stället för hemtjänsten man valt får man välja mellan privata alternativ.
Privata alternativ där de tre största har prickats av IVO och fått sina tillstånd indragna. Rättsprocesser pågår fortfarande, men även i det fall där tillståndsnekandet hittills stått som starkast har Huddinge låtit företaget fortsätta.
Man vill vänta in besked från Högsta Förvaltningsdomstolen, som enligt Aftonbladet bara tar upp en dryg procent av fallen. Det kan ta sin lilla tid.
Fram tills dess får 224 äldre vara kvar hos den IVO-prickade leverantören. Skattemedel fortsätter strömma in, och Huddinges beslut att lägga ned sin egen hemtjänst kvarstår.
Vi vet på vilkas bekostnad Huddinge tror sig att hemtjänsten kan bli “lönsam”. Det handlar om personalen och de äldre. Huddinges personal använder redan minutscheman och appar.
För undersköterskor och vårdbiträden har schemat aldrig gått ihop redan som det är. Sedan kom coronapandemin och de fyra minuter cykeltid man har mellan de äldre äts nu upp av skyddsutrustning och handspritning.
Samhället måste göra upp med dessa bakvända system. Välfärden är inte till för att ge kommuner eller privata företag klirr i kassan. De är investeringar på samhället.
I forskningsrapporten Att ge omsorg mitt i livet: hur påverkar det arbete och försörjning? från Stockholms universitet slår man fast att 40 procent av kvinnor och män i åldern 45-66 år i Sverige minst en gång i månaden på egen hand ger omsorg till sina nära anhöriga.
Det handlar alltså inte om att fika med mamma eller pappa, utan om rent omsorgsarbete.
Tidigare forskning pekar också tydligt ut att det är framförallt kvinnor som hoppar in när äldreomsorgen havererar, och den tiden tas från annat arbete.
Svårast är det för lågutbildade kvinnor, som inte har råd att köpa till några extra tjänster.
Så vad kostar det samhället när kvinnor går ned i arbetstid?
Och vad kostar det samhället när kommunals kvinnor som redan springer så fort människokroppen klarar av mot universums lagar förväntas springa ännu fortare?
Vad kostar sjukskrivningar? Vad kostar slitna ryggar och händer som inte längre orkar öppna lock för individen?
LO:s kvinnor vet. Men Huddinge vill sänka skatten med tio öre 2021.