”Köp inte arbetsgivarnas perspektiv på las”

REPLIK. För ett par veckor sedan skrev sju klubbordföranden inom IF Metall en debattartikel i Arbetet som kritiserade att förbundsledningen ansåg att LO borde hakat på PTK/SN-avtalet om förändring av Lagen om Anställningsskydd. 

De sju har nu fått ett svar undertecknat av 23 klubbordföranden. I en artikel med en stark doft av förbundskontor menar de att las är omodern och inte fungerar, särskilt inte för de många bemanningsanställda.

Och visst är mycket av det som står om anställningsskyddet i las”omodernt”. Inte för att det är fel utan för att vi låtit de otrygga anställningarna breda ut sig och bli en del av det normala på arbetsmarknaden, helt enligt arbetsgivarnas önskan.

De 23 upprepar IF Metalls officiella patentsvar på allt som rör anställningsskydd: ”kompetensutveckling”. 

Inget fel i att utbilda sig men det har väldigt lite med att skydda hotade anställningar att göra, inte för kollektivet och inte för individen.

De två perspektiven hänger nämligen samman på så vis att det som är bra för kollektivet på lång sikt är bra för de allra flesta individer. 

Därför är fackföreningens utgångspunkt kollektivet och dess existensberättigande att upphäva konkurrensen mellan arbetare, att vi uppträder som kollektiv och inte som individer.

Av det följer att vi ser varandra som arbetskamrater med gemensamma intressen och behov och inte som konkurrenter om jobben.

Arbetsgivarpratet om ”kompetens” handlar om det motsatta, att vi, var och en, ensamma och för oss själva, ska sträva efter att vinna första pris i tävlingen om varje jobb. Den som förlorar har bara sin egen inkompetens att skylla på.

När LO:s representantskap, till Metalledningens sorg, beslutade att lämna förhandlingarna om las var det med hårda ord.

Det avtal representantskapet enhälligt kallade en ”dramatiskt försämrad anställningstrygghet” lyfter nu IF Metall:s ledning och deras 23 uppbackare som en framgångsväg.

Om det avtal som PTK och Svenskt Näringsliv slutit blir grunden för anställningsskyddet i Sverige är det utan tvekan en maktförskjutning till arbetsgivarnas fördel och ytterligare en uppluckring av vårt redan sargade kollektiv

Där samma LO-församling enhälligt svor att ”använda alla till buds stående medel” för att få bättre villkor för medlemmarna vill IF Metall istället rätta in sig i ledet.

De 23 tar även upp hotet om regeringskris, blåbrun regering och ännu värre försämringar. Ett högst verkligt hot – är det något som är säkert så är det att det alltid kan bli värre.

Och värre är också vad det blir för varje gång vi viker ner och låter motståndaren sätta dagordningen. Att de osäkra jobben brett ut sig gör inte vårt behov av trygghetsregler mindre. Tvärtom!

Precis som att 60-talets förändringar på arbetsmarknaden gjorde att fackföreningarna drev fram trygghetslagar med las i centrum, borde de senaste årtiondenas förändringar göra att vi vässar våra krav och organiserar oss kring att försvara våra rättigheter.

Inte att vi anpassar oss till den värld högern och arbetsgivarna bygger steg för steg. Varje gång vi backar tar våra motståndare nämligen ett steg framåt.

Om det avtal som PTK och Svenskt Näringsliv slutit blir grunden för anställningsskyddet i Sverige är det utan tvekan en maktförskjutning till arbetsgivarnas fördel och ytterligare en uppluckring av vårt redan sargade kollektiv.

För börjar vi se på varandra på arbetsgivarvis, som mer eller mindre ”kompetenta” (läs: lönsamma) anställda och inte som arbetskamrater med gemensamma intressen och behov, är det grundskott mot den fackliga tanken.