I veckan beslutar Europaparlamentet om nya riktlinjer för EU:s gemensamma jordbrukspolitik.

Det finns få andra branscher som är så politiskt styrda från Bryssel som jordbrukssektorn. I dag går ungefär 40 procent av EU:s budget till stöd för sektorn.

De regler och förutsättningar som beslutas där påverkar hur det som du äter har tagit sig från jord till bord.

Men allt för länge har människorna som arbetar i livsmedelskedjan förbisetts. Över fyra miljoner av de tio miljoner som är anställda inom jordbruket i EU jobbar i dag under otrygga anställningsförhållanden.

Det är hög tid att ändra på det. 

EU behöver en modern jordbrukspolitik som tar ansvar för miljö och klimat, och som säkerställer att inga företag som utnyttjar sina anställda får del av jordbruksstödet.

Jordbruksstödet ska inte bidra till orättvisa konkurrensförutsättningar.

Men det handlar inte enbart om jordbruket, utan även om livsmedelsindustrin. 

EU:s fria marknad är och har varit viktig för en lönsam livsmedelsproduktion. Men ingen ska bli vinnare på osund konkurrens när varor och människor kan flyttas obehindrat.

Kraven på sociala rättigheter får aldrig stå tillbaka för marknaden.

Svenska jobb ska inte gå förlorade för att vi har ordning och reda på arbetsmarknaden, där arbetsgivare och fack tecknar nationella kollektivavtal och därmed grunden för schysta villkor både för anställda och företag. 

Antalet jobb inom den svenska livsmedelsindustrin har stadigt minskat och mellan 1985 och 2011 försvann var fjärde anställning, från 70 000 till 52 000. 

En orsak bakom utvecklingen är att i jakten efter lägre kostnader finns det företag som pressar löner och priser genom att flytta tillverkningen till länder där den fackliga organiseringen är svag.

Allt för ofta kan vi konstatera att det skett på bekostnad av en säker arbetsmiljö, sämre arbetsvillkor och ytterst mänskliga rättigheter. 

Köttindustrin inom EU anställer ungefär en miljon arbetstagare och i många länder arbetar de anställda under fruktansvärda villkor. Samtidigt som vi applåderar de som jobbar för att säkra att maten står på bordet inte minst i kristider – lyckas vi inte att på alla håll garantera dem en bra arbetsmiljö och anständiga villkor.

Det är oacceptabelt. Ingen ska behöva riskera sin hälsa i jobbet.

Företagen måste ta sitt ansvar och myndigheter se till att gällande regler följs.  

Stor uppmärksamhet riktades i våras mot ett tyskt slakteri där hundratals arbetstagare insjuknade i corona. Bland annat på grund av att det inte fanns möjlighet till social distansering, varken på arbetsplatsen eller i arbetarbostäderna som företagen tillhandahåller till arbetstagarna, som ofta kommer från Östeuropa eller andra låglöneländer.

Coronautbrott inom köttbranschen har inte bara skett i Tyskland, utan även i Spanien, Nederländerna, Belgien och Danmark, och har många gånger liknande orsaker. 

Coronapandemin har blottlagt stora missförhållanden inom jordbruks- och livsmedelssektorn i Europa.

Den europeiska fackliga federationen för förbund som verkar inom livsmedelsindustrin, jordbruket, hotell och restauranger (EFFAT) har påvisat att det inte är särskilt förvånande att smittspridningen som skett inom köttindustrin har varit så hög.

Detta på grund av den redan mycket dåliga arbetsmiljö många av arbetstagarna tvingas arbeta under, i kombination med trånga bostäder och brist på skyddsutrustning.

En undermålig arbetsmiljö får aldrig vara en konkurrensfördel. 

EU har ett stort ansvar för att vända utvecklingen och måste säkerställa att en fri marknad inte leder till dumpning av löner eller villkor.  

Våra krav är glasklara. Inget EU-stöd ska gå till arbetsgivare som utnyttjar sina anställda. 

EU måste säkra att inte en enda euro av stöd går till företag som bryter mot lagar eller kollektivavtal, eller utnyttjar sina anställda.

EU behöver dessutom stärka arbetet för att säkerställa en god arbetsmiljö för alla anställda – oavsett var en arbetstagare arbetar eller på vilket typ av anställningskontrakt. 

Det måste vara slut på utnyttjandet av arbetskraft och långa kedjor av underleverantörer för att undgå kollektivavtalade löner och arbetsvillkor.