Sveriges skolelever kan få helt olika uppfattning om hur arbetsmarknaden fungerar beroende på vilka läromedel som används.

Gratis skolmaterial distribueras både från arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv och från Arena Skolinformation, som finansieras av fackföreningsrörelsen.

Antingen: Lagen om anställningsskydd är bra för den innebär att: ”En arbetsgivare får till exempel inte säga upp vem den vill.” 

Eller: ”Eftersom unga ofta inte har hunnit jobba så länge på sin arbetsplats drabbas de särskilt hårt av turordningsreglerna.”

I Sverige lägger vi i snitt 650 kronor per elev och år på läromedel. Det är ungefär samma summa som för 30 år sedan. Räknat med inflationen är det alltså närapå en halvering sedan 1990-talet.

Lärarförbundet gjorde för ett år sedan en undersökning som konstaterade att bara 15 procent av lärarna kan köpa in allt det material de anser att de behöver för sin undervisning.

I vissa skolor har man inga köpta läromedel överhuvudtaget, utan lärarna uppmanas att sätta ihop sitt eget undervisningsmaterial.

Det har skapat en marknad för kostnadsfria läromedel som produceras och distribueras av myndigheter, företag och organisationer. 

Parternas läromedel om lägstalöner

Höga ingångslöner kan göra att det blir svårt för unga utan erfarenhet att få sitt första jobb. Det blir en ond spiral där man behöver erfarenhet för att bli anställd, men för att få erfarenhet måste man bli anställd

Vi måste ha högre lägstalöner. Med en låg lägstalön får den enskilda individen leva på en lägre nivå än vad som accepteras i samhället i övrigt

Svenskt Näringsliv och Arena Skolinformation är två av de största aktörerna.

Arbetet har bett Helena Schultz, som undervisar i samhällskunskap på högstadiet i Fruängsskolan i Stockholm, att läsa deras texter om svenskt arbetsliv.

– Det stora problemet är ju att en del skolor inte har skolböcker, antingen för att de valt bort det eller att de inte har råd. Och har man bara sådant här material att förlita sig på måste man vara jättejättenoggrann med vem som är avsändaren. Det kräver väldigt mycket av en lärare, understryker hon.

Materialet måste granskas noggrant och för att få en balanserad bild behöver man ofta komplettera med texter från olika håll. Sådant tar tid, påpekar Helena Schultz.

Men tid är en bristvara för lärarkåren. Tidningen Skolvärlden frågade 1 500 lärare om de fick den tid de behövde för att granska läromedel. Åtta av tio svarade nej.

Josefina Myrman Sorset är historielärare på Spånga gymnasium i Stockholm. Även hon har för Arbetets räkning läst skolmaterialet från Svenskt Näringsliv och Arena Skolinformation.

Hon är mycket kritisk. Även om man slog ihop deras material skulle man inte få en balanserad bild av utvecklingen, anser hon.

Det enda möjliga syftet skulle vara att läraren kan använda det till avancerade elever som en övning i källkritik. Men inte för att lära sig något om historien.

– För svagare elever, som inte är så vana vid att läsa eller vid att sovra information, skulle det här vara direkt skadligt. Det gäller båda skolmaterialen.

Så hon skulle helst inte vilja se den här typen av material i skolan över huvud taget.

– Nej, absolut inte, säger Josefina Myrman Sorset med eftertryck.

Parternas läromedel om lönemärket

De löneökningar som man kommer överens om där (i industrin, reds anm) ska sedan fungera som ett riktmärke eller tak för hur höga löneökningarna får bli även inom andra branscher

Det innebär att det centrala avtalet talar om hur stor löneökning alla minst ska ha

Hon har läst de delar som rör den historiska utvecklingen i Sverige.

Från: 1800-tal med fattigdom, misär och vidriga arbetsförhållande med 14-timmarsdagar, sex dagar i veckan för nästan ingen lön.

Till: 2000-tal med välstånd, välfärd, goda arbetsförhållanden under reglerade former och modern teknik som underlättar vår vardag.

Att Sverige gjort den resan råder det enighet om. Frågan är hur det gick till.

Enligt Svenskt Näringsliv är det framför allt de risktagande entreprenörerna vi har att tacka.

Om man däremot söker svaret hos Arena Skolinformation handlar det i stället om arbetarnas organisering.

Parternas läromedel om den historiska utvecklingen

Entreprenörerna var inte ensamma om att skapa det ekonomiska undret – men utan deras vilja att tjäna pengar och starta företag skulle Sverige inte ha kunnat gå från fattigdom till välstånd

Arbetarna insåg så småningom att det enda sättet att få det bättre var att hålla ihop. Därför började de mot slutet av 1800-talet att organisera sig. De bildade fackföreningar för att med gemensamma krafter få det bättre på arbetsplatserna och de startade socialdemokratiska arbetarföreningar för att skapa mer inflytande och bättre förhållanden i samhället

– Båda avsändarna är väldigt tydliga med var de står politiskt. Men de presenterar åsikter som fakta. Och elever är inte särskilt bra på att genomskåda sådant, säger Josefina Myrman Sorset.

Hon ger emellertid ett något högre betyg till Svenskt Näringslivs läromedel, i alla fall ur ett perspektiv.

– De verkar ha utgått mer från kursplanen och har ett bredare perspektiv. Även om det ibland känns lite pliktskyldigt så har de till exempel ansträngt sig för att lyfta fram kvinnor i historien.

Samhällsläraren Helena Schultz har själv använt en del gratismaterial som fördjupning. När hennes elever ska ut på prao brukar hon till exempel sätta Arena-häftet Arbetslivet i deras händer.

– De ska öva på att vara arbetstagare och då fungerar det bra för att veta vilka rättigheter och skyldigheter de har på arbetsplatsen. Men jag är alltid noga med att förklara vem som är avsändare, berättar hon.

Till skillnad från Josefina Myrman Sorset är hennes slutsats att om man använder båda häftena parallellt med samhällskunskapsboken, och är tydlig med vad som är vad, kan man få en förhållandevis bra täckning av området.

Som en bonus kan man då också få en bra diskussion om källkritik, anser Helena Schultz.

Parternas påverkansoperation i skolorna tog sin början på 1970-talet. Vänstervågen hade svept över världen och Svenskt Näringslivs föregångare, SAF, ansåg att det var hög tid att möta efterdyningarna som letat sig in i undervisningen.

Något man bestämde sig för att hantera genom att producera egna läromedel. I en promemoria som skrevs inför skolsatsningen konstaterar SAF att: 

”Vänstervågen har under det senaste året kommit in i en andra fas. Skummet ryker inte så uppseendeväckande högt som i den närmast föregående perioden, men dyningen har en desto farligare styrka. Det kanske viktigaste slaget utkämpas just nu inom skolan.”

LO ville inte vara sämre, utan kontrade något år senare med en egen skolsatsning. 

Anna Johansson Harrie är lektor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet. Hon har forskat om så kallade sponsrade läromedel.

– Det handlar inte om att någon av dem berättar något som inte är sant, men genom vad de väljer och vad de inte väljer så får man två olika berättelser, säger hon.

Hon anser emellertid inte att användningen av gratisläromedel behöver vara ett problem i sig. Utan att det beror på hur de används i undervisningen. 

Om man använder dem i ett källkritiskt perspektiv och diskuterar avsändarna kan det rent av bli bra undervisning, menar hon. Faran ligger i om de används utan att ifrågasättas. 

– Och då har vi den aspekten att en problematiserande och källkritisk undervisning är mycket mer tidskrävande att planera och förbereda, säger Anna Johansson Harrie.

I vilken utsträckning gratismaterialet används i skolorna är svårt att säga.

Men dåvarande Lärarnas tidning har vid två tillfällen frågat lärare om de använt gratisläromedel i undervisningen. 2001 svarade fyra av tio lärare ja, åtta år senare var den siffran sex av tio.

Och de lär inte ha blivit färre i dag, tror Anna Johansson Harrie, snarare tvärtom.

– Det började på 1970-talet och sedan har det bara accelererat. Det är något som skolorna måste ha strategier för att hantera och det är väl lite grann en glömd pedagogisk diskussion kan jag tycka.

Fram till 1974 granskade staten alla läroböcker i alla ämnen. Efter det tyckte man att det räckte med förhandsgranskning av so-ämnena, där objektiviteten kunde ifrågasättas. Medan matematik, naturkunskap och språk sågs som mer oproblematiska.

När Skolöverstyrelsen så blev Skolverket, 1991, släppte staten det sista av kontrollen över läromedlen och all granskning upphörde.

Nu kan någon form av förhandsgranskning vara på väg tillbaka. Folkhögskolläraren Gustav Fridolin, tidigare såväl utbildningsminister som miljöpartistiskt språkrör, är satt att utreda hur statens roll bör se ut när det gäller läromedel.

Just nu är utredningen inne i en analysfas. Gustav Fridolin kan därför inte säga så mycket om slutsatserna. Men att det finns problem med dagens system ser han redan nu. 

Min bedömning är att väldigt lite av det material som tillverkas av intresseorganisationer, företag eller andra skulle kunna uppfylla de krav som man har på vad som är ett läromedel som kan stå ensamt

I grunden tycker han emellertid att det är bra att det är lärarna själva som planerar sin undervisning och väljer de läromedel de tycker är bäst.

Problemet är att det inte fungerar som det är tänkt.

Även Gustav Fridolin lyfter problemet med att många skolor lägger för lite resurser på läromedel, att lärarna har begränsat med tid att kunna förbereda sina lektioner och göra en djupgående granskning av de läromedel som man ska använda. 

– Och vi har ett stort problem med att vi har en brist på behöriga lärare. I många ämnen undervisar lärare som antingen inte är behöriga i det ämnet eller inte är behöriga alls. Då faller ju hela logiken bakom den svenska modellen, säger Gustav Fridolin.

I uppdraget ingår inte gratisläromedlen, så de är inget som har granskats. Men han har ändå en ganska klar uppfattning om dem.

– Min bedömning är att väldigt lite av det material som tillverkas av intresseorganisationer, företag eller andra skulle kunna uppfylla de krav som man har på vad som är ett läromedel som kan stå ensamt. 

Även från de båda lärarfacken hörs oroade tongångar.

– Vi ser att tillgången till läromedel är oerhört begränsad och att man lägger ganska lite pengar på inköp. Om det då finns läromedel att tillgå gratis är det säkert attraktivt för de som ska finansiera skolan, säger Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas riksförbund.

– För en lärare är det jätteviktigt att ett läromedel är kvalitetssäkrat. Att det ligger i linje med läroplanen och verkligen utgår från skolans styrdokument, inte några andra intressen, tillägger hon.

Kollegan på Lärarförbundet, Johanna Jaara Åstrand, för ett liknande resonemang. Brist på pengar, tid och behöriga lärare riskerar att leda till allt för utbredd och okritisk användning av sponsrade läromedel.

– Faran är när andra krafter får definiera vad undervisningen ska innehålla. Har vi då en utveckling där vi lämnar ett stort fält åt olika krafter att komma in i skolan med sin syn på världen och rätt och fel. Ja, men då kör man ju över svensk lärarkår, säger Johanna Jaara Åstrand.

Och visst, det kostar inget att beställa läromedel från de två aktörerna, men hur gratis är det egentligen, frågar sig historieläraren Josefina Myrman Sorset.

– Är något gratis är det man själv som är varan. Syftet är inte att undervisa elever om vad som har hänt, utan att ge sin bild av verkligheten. Det är inte skolans uppgift att springa de här organisationernas ärenden.

Quiz: Vem skriver vad?

Innehåll från extern tjänst

Genom att klicka på knappen godkänner du tjänstens dataskydsspolicy.

Ja, visa innehållet

Källa: https://codepen.io/LOM/pen/d010049924144f9b9d6f5745b9c6c611