Under fredagen gick Först Ebba Busch, sedan Jimmy Åkesson och därefter Ulf Kristersson ut med hot om misstroendeförklaring och krav på nyval.

Detta efter att Vänsterpartiet förklarat sig beredda att fälla regeringen om de kör över facket i las-frågan .

Att det konservativa högerblocket nappar på Jonas Sjöstedts hot att fälla regeringen beror dock inte på att de bryr sig om arbetsrätten.

Tvärtom har näringslivskramande Moderaterna allt att vinna på att låta Toijerutredningen bli vägledande för en ”moderniserad”, uppluckrad las.

Men Ulf Kristersson visar trots detta återigen att inget är viktigare och att inget kan stoppa honom från att försöka ta över statsministerposten.

Att det var Kristdemokraternas Ebba Busch som var först ut att kräva regeringens avgång var inte förvånande. Ända sedan hennes partivän Sara Skyttedal korkade upp den där champangeflaskan minuten efter decemberöverenskommelsens fall den nionde oktober 2015 har de mest radikala populistiska utspelen oftast kommit från just KD.

Och vad är bättre för att avleda uppmärksamhet från Ebba Buschs corona-riskabla festande på Stureplan, utlån av Säpo-bil till influencer-kompis och tveksamma hustomtaffärer än att rikta om strålkastarna mot regeringsfrågan?

Här fanns ett gyllene läge att slå två eller kanske tre flugor i en smäll, det såg KD-ledaren.

Att Sverigedemokraterna och Moderaterna raskt skulle följde Buschs exempel var väntat.

För enligt populisthögerns logik gäller det att visa musklerna så ofta det går. Att aldrig låta regeringen slappna av. Och kanske viktigast – att visa folket att det är högern som har kontrollen över landet.

Jonas Sjöstedt står nu inför ett delikat problem. För självklart vill Vänsterpartiet inte att regeringen ska fällas av anledningarna som det brunblåa högerblocket driver. 

När Sjöstedt under torsdagen gick ut med de skarpa varningarna mot regeringen handlade det om något annat. Det handlade om att maktbalansen på svensk arbetsmarknad inte ska rubbas så som nu riskerar att ske.

Det säger sig självt att varken arbetsrätten eller Vänsterpartiet vinner på nyval. 

Däremot är Sjöstedts roll viktig i att påverka för en eventuell omförhandling av januariavtalet i frågor där det bakbundna Socialdemokraterna tvingats backa.

Så om Vänsterpartiet genom den här manövern ändrar förutsättningarna i las-frågan är det positivt.

Det högerblocket gör är något helt annat. Genom sitt fulspel gör de vnämligen både demokratin och den svenska politiken ännu en otjänst. 

Väljarna blir nämligen bara mer och mer trötta på det bisarra politiska spel som pågår. Politikerföraktet som redan brer ut sig får ännu mer näring.

Och det högerpopulistiska blockets rasslande med vapnen skrämmer inte längre på samma sätt. Liksom i sagan om pojken som ropar efter vargen börjar folk vänja sig vid dessa märkliga högerutspel som ändå inte leder någon vart.

Men visst är det onödigt och rentav fult hur en oansvarig opposition missbrukar misstroendeförklaringar i egna vinstsyften.

Det viktigaste är dock inte detta fulspel. Det är inte detta vi bör fokusera på utan hur regeringen och januaripartierna kan ändra las-utredningen och förutsättningarna i las-överenskommelserna utifrån Vänsterpartiets inspel.  

I tider av populism gäller det att inte dribblas bort av vilseledande utspel eller drev.

Det gäller att hålla ögonen på bollen och se det konstruktiva i situationen. 

Nu gäller det att fortsätta driva på för en framtid med fortsatt stark arbetsrätt trots januariavtal och trots Toijerutredning. 

Vi får inte snurra bort oss i de brunblåas medvetet vilseledande populistutspel.