Studien som presenteras av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, är skriven av tre forskare knutna till Institutet för näringslivsforskning och ställer frågan om lågavlönade och enkla jobb påverkar invandrares möjligheter att göra jobbkarriär.

De tar upp tre grupper av invandrare, dels de arbetslösa, dels de med enkla jobb och dels utbildade utrikes födda.

Och resultatet är vad en någorlunda klarsynt iakttagare av det svenska samhället rent intuitivt redan vet.

De arbetslösa har efter tio år lyckats sämst med sin jobbkarriär bland de tre grupperna. De som har enkla jobb är kvar i enkla jobb och har haft svårt att avancera vidare och de högutbildade tjänar bra, tackar som frågar.

Detta kan tyckas som ett betecknande resultat som motsäger borgerliga partiers eviga tjat om att låga löner och enkla jobb är den enda vägen till integration.

Vill vi ha en kader av ständigt lågbetald underklass så är det visserligen med stor säkerhet rätt väg att gå. Men inte om vi vill ha ett Sverige med hög tillväxt och stark konkurrenskraft. Då måste en stor del av dem som i dag har enkla jobb succesivt flytta över till gruppen utbildade.

Och det gör de bara genom utbildning.

Speciellt viktigt är detta eftersom svenska företag i dag upplever en mycket omfattande  kompetensbrist. Det finns helt enkelt inte sökande med rätt utbildning i en mängd branscher.

Att i detta prekära läge låsa in utrikes födda i jobb som hamburgervändare eller cykelbud i stället för att satsa på utbildning är företagarfientligt.

Som så ofta förr befinner sig alltså den nyliberala politiken på rak kollissionskurs mot stark konkurrenskraft, hög tillväxt och ekonomisk utveckling.

Mats Hammarstedt, professor i nationalekonomi och en av de tre bakom rapporten, uttryckte sig så här under det SNS-seminarium där rapporten presenterades:

”Utbildningen blir central. Många måste bli anställningsbara, också för att de inte ska bli inlåsta i enkla jobb, för kompetensbristen är reell och allvarlig. Då måste folk kunna ta sig upp i jobbkarriären.”

De övriga två bakom rapporten är adjungerad professor Per Skedinger och doktorand Simon Ek.

Men även om fokus för att klara integrationen bör ligga på utbildning föreslår trion i sitt potpurri av åtgärder även att lönebildningen ska kunna ändras så att enkla jobb lättare kan erbjudas. Detta för att få in den grupp som inte ens har enkla jobb.

Resonemanget har en viss logik när det gäller produktivitet. Det vill säga, har du inte kapacitet eller kunskap nog för att producera ett värde som är högre än det arbetsgivaren betalar i lön är det svårt att få något jobb.

Men för att klara anställningar för personer som inte omedelbart har kunskap eller kapacitet att nå upp till den produktivitet som krävs finns det dock sedan länge väl utarbetade metoder genom olika former av lönesubventioner.

Att i stället för lönesubventioner ge sig på lönebildningen ger helt andra sidoeffekter, främst att lönerna pressas ned i liknande yrken som dem man riktar in sig på.

Just detta, att sänka arbetares löner, framstår alltmer som Centerns och högerns främsta ambition på området, inte att få invandrare i jobb, Men vill vi klara integrationen får vi i stället använda utbildning och lönesubventioner.

Det är välkommet att ett organ som Institutet för näringslivsforskning nu lyfter en rapport som så tydligt pekar ut utbildning som vägen till integration och som ett sätt att klara företagens kompetensbrist, även om rapporten inte riktigt kan hålla sig från att också klaga på lönebildningen.

Att få de två mittenpartierna och den borgerliga högern att börja vandra i samma riktning och ifrågasätta eviga lönesänkningar för arbetare verkar dock omöjligt.