”Upprepa inte misstagen från finanskrisen”
Höga löneökningar bidrog till att finanskrisen slog extra hårt mot svenska industrijobb. Lärdomarna från denna kris måste finnas med när avtalsrörelsen nu ska äga rum – lönekostnaderna får inte skena, skriver Teknikföretagen.
”För att säkerställa att Sverige även framöver har en stark industrisektor krävs det att Industriavtalets parter står upp för det vi är överens om när det gäller en väl fungerande, sund och bärkraftig lönebildning”, skriver debattörerna.
I finanskrisens kölvatten försvann cirka 80 000 svenska industrijobb.
Adderar vi de jobb som förstördes inom industrinära tjänstenäringar, försvann hela 120 000 eller nästan 12 procent av jobben inom den internationellt konkurrensutsatta delen av ekonomin, varav merparten aldrig kommit tillbaka.
Samtidigt slöts riksavtal som innebar löneökningar på 3,2 procent respektive 3,6 procent för åren.
Löneökningarna inom tillverkningsindustrin blev 4,4 procent respektive 3 procent under dessa år, vilket innebar att det svenska relativa kostnadsläget försämrades kraftigt.
Det går inte att hävda att slakten av den svenska industrin enbart berodde på för höga löneökningar. Den globala recessionen slog hårt mot industrin överallt.
Att smällen för svensk industri blev betydligt hårdare än i många andra länder pekar dock tydligt på att höga löneökningar var en viktig bidragande orsak.
Vi är också överens om att utgångspunkten för förhandlingarna inom industrin är industrins villkor och förhållanden, men att hänsyn också måste tas till den svenska ekonomin i dess helhet
I Tyskland försvann exempelvis cirka 200 000 industrijobb, motsvarande ett jobbtapp på ”bara” drygt 5 procent och där har sysselsättningen inom industrin utvecklats betydligt starkare än i Sverige under den långvariga återhämtningen efter finanskrisen.
Coronapandemin har inneburit en ny stjärnsmäll för svensk industri, produktionen föll med närmare 20 procent mellan januari och april.
Trots en viss återhämtning de senaste månaderna är produktionen fortfarande mer än 10 procent lägre än i början av året. Samtidigt har industrin än så länge undvikit massuppsägningar tack vare de omfattande statliga stöd som inrättats.
Allt talar dock för att ekonomin inte kommer att ha återtagit förlorad mark förrän tidigast 2022.
Risken är därför överhängande för en ny jobbslakt. Redan under slutet av 2020 är risken för omfattande varsel påtaglig i takt med att flera stödåtgärder upphör.
En del av skadan är redan skedd, men det är ändå oerhört viktigt att inte upprepa misstagen från finanskrisen och låta lönekostnaderna skena.
För att säkerställa att Sverige även framöver har en stark industrisektor krävs det att Industriavtalets parter står upp för det vi är överens om när det gäller en väl fungerande, sund och bärkraftig lönebildning.
Vi är också överens om att utgångspunkten för förhandlingarna inom industrin är industrins villkor och förhållanden, men att hänsyn också måste tas till den svenska ekonomin i dess helhet.
På det temat har röster höjts för att de anställda inom vården, som under stor belastning förtjänstfullt kämpat med svårt sjuka covidpatienter, måste få stora lönepåslag.
Att grupper av anställda under en tid arbetar under stor påfrestning för att klara en uppgift är dock inget nytt.
Inom Teknikföretagens medlemskår hanteras en sådan situation genom en gratifikation eller bonus, det vill säga att ett engångsbelopp utbetalas som tack för goda insatser.
Det är också så Teknikföretagen tycker att SKR ska göra i det här läget.
