65-åringar ”knuffas” till att gå i pension
Sedan länge finns ingen bestämd pensionsålder. Men såväl reglerna kring pensionen som omgivningens förväntningar gör att vi fortsätter att gå i pension kring 65-årsdagen, visar en ny rapport.
I det allmänna pensionssystemet finns ingen fix pensionsålder. Tanken är att var och en ska välja att gå i pension vid den ålder och i den omfattning som passar henne eller honom bäst.
Bakom den tanken finns nationalekonomiska antaganden om att människor väger för- och nackdelar mot varandra, för att sedan fatta rationella beslut om bland annat pensionssparande och pensionsålder.
I verkligheten fattar människor sällan särskilt medvetna och upplysta beslut – inte ens i så stora frågor som sin pensionering, visar forskning som redovisas i en ny rapport till Delegationen för senior arbetskraft.
Dålig hälsa är förvisso en faktor som, begripligt nog, får människor att gå i pension tidigare. Riktigt låg pension verkar i motsatt riktning.
Men därutöver spelar regler, information, förväntningar och sociala normer stor roll för pensioneringsbeslutet.
När 65-årsdagen närmar sig börjar kollegor och chefer att fråga om det är dags att sluta, och vad du tänker ägna dig åt som pensionär.
Information från pensionsbolag, och till nyligen även från Pensionsmyndigheten, utgår i många fall från att du slutar arbeta kring 65.
I flera kollektivavtalade tjänstepensioner börjar förmånsbestämd pension att betalas ut automatiskt när du fyller 65 år såvida du inte har begärt någonting annat.
Och för privatanställda arbetare, vars tjänstepension kallas Avtalspension SAF-LO, tjänar den som arbetar efter 65 inte in ytterligare pension.
Även om valet är fritt tycks hela beslutsmiljön alltså påverka de äldre att gå i pension vid 65 år, enligt rapporten, som använder det engelska ordet ”nudge” (att ”puffa” eller ”knuffa”).
Rapporten har skrivits av Ingemar Eriksson, som ledde den stora Pensionsåldersutredningen (vars slutbetänkande kom 2013). På frågan vilken faktor som bidrar mest till att 65-årsnormen lever kvar svarar han:
– Viktigast är nog att pensionssystemet är så komplext. Det är svårt att överblicka följderna av olika val, till exempel att gå ner på deltid och jobba ett år extra. Jag försökte själv, men blev frustrerad av all information och gav upp.
– När det är svårt att fatta ett eget beslut tenderar människor att göra som andra gör, eller har gjort före dem. Jag skulle önska att vi hade ett enklare pensionssystem.