I Europa dör 1,3 miljoner människor årligen i cancer och det finns tydliga mönster i vem som blir sjuk. Klass är en viktig komponent. Vi måste bekämpa den klassrelaterade ojämlikheten i folkhälsan genom att minimera cancerframkallande ämnen på arbetsplatsen.

Det är min viktigaste prioritering när jag tar plats i det nyinrättade EU-parlamentsutskottet för bekämpning av cancer. Det handlar egentligen om något som borde vara självklart – att ingen ska dö eller bli sjuk av sitt jobb.

Som enda invalde svensken i Europaparlamentets särskilda utskott för cancerbekämpning så är min prioriteringsordning tydlig. Jag ska stå upp för den enkla men ofta bortglömda principen: ingen ska få cancer av jobbet.

Det är helt oacceptabelt att människor dör helt i onödan av en sjukdom som arbetsgivaren kan förebygga genom preventiva åtgärder.

Cancer är den främsta arbetsrelaterade dödsorsaken. Varje år dör 100 000 européer i arbetsrelaterad cancer. Det är helt oacceptabelt att människor dör helt i onödan av en sjukdom som arbetsgivaren kan förebygga genom preventiva åtgärder.

Det råder ingen tvekan om sambandet mellan cancer och arbetsmiljö. Trots det är de ansträngningar som tas långt ifrån tillräckliga. Frågan är infekterad då det i grunden handlar om makt. Det handlar om att vi måste ha alternativa arbets- och produktionssätt, skärpta gränsvärden, preventiva åtgärder och bättre efterlevnad för att säkerställa arbetstagares hälsa.

En undermålig arbetsmiljö får aldrig vara en konkurrensfördel. Vi måste sätta den mänskliga hälsan framför företagens kortsiktiga vinstintressen. Detta kräver en förändring i hur vi organiserar arbetet.

Att ohälsan är större hos arbetare är inget nytt fenomen. Den klassrelaterade ojämlikheten i hälsa är genomgående på område efter område. Likaså när det kommer till arbetsrelaterad cancer. Det är vanligare att arbetare utsätts för exponering av cancerogena ämnen i sitt arbete än tjänstemän, såsom ingenjörer eller bankanställda.

En undermålig arbetsmiljö får aldrig vara en konkurrensfördel.

Extra utsatta är också arbetstagare med visstidsanställningar, migranter eller säsongsarbetare, givet att det kan dröja år mellan exponering och insjuknande. Det gör det extra svårt för dessa arbetstagare att få erkännande av cancerns arbetsrelaterade ursprung. Att stärka arbetsmiljön är därför ett viktigt steg för att förbättra hälsan för dessa grupper.

I sin nästa fleråriga arbetsmiljöstrategi måste EU-kommissionen sätta upp en noll-vision för arbetsrelaterad cancer, med förslag till konkreta åtgärder och stöd för att EU-länderna ska kunna uppfylla målet. Därtill måste kommissionen föreslå ytterligare bindande gränsvärden för cancerogena ämnen.

Det är också avgörande att kommissionen arbetar för att stödja det fackliga arbetet, som är så viktigt för att minska exponeringen på jobbet.  Målsättning måste vara en säker och hälsosam arbetsmiljö för alla, oavsett yrke. Här måste EU gå i bräschen och säkerställa att det finns regler och kontroller som stoppar företag som utsätter arbetstagare för livsfara.

Även om vi själva inte är drabbade så känner vi nog alla till någon som har drabbats av cancer. Vetskapen att många av dessa sjukdoms- och dödsfall sker helt i onödan är milt uttryckt för jävligt. Företag ska inte kunna konkurrera med våra liv och vår hälsa som insats.

EU har här en viktig roll att spela genom att sätta upp gemensamma spelregler som gäller för alla på den inre marknaden. Vägen framåt måste vara ett Europa som konkurrerar med kvalificerade jobb och goda villkor, och där ingen ska dö eller bli sjuk av jobbet.