En reparbetare med vidsträckt utsikt mot Globen i södra Stockholm gör kanske en tätning mot fönstret, kanske lagar han en cementdel i fasaden 1996.

Det gäller att ha god kondition, men inte höjdskräck. Snart ett kvarts sekel har gått sedan bilden togs, och det ser onekligen riskabelt ut, men det är tillåtet att arbeta så här också i dag.

Folk som går förbi brukar reagera. Och häromåret blev det stor uppståndelse när Aftonbladet skrev om att solskydden på Byggnads och Kommunals fastighet underhölls på detta sätt. 

Arbetsmiljöinspektör Ulf Boström på Arbetsmiljöverket uttalade sig: 

”Jag förstår inte varför man inte använder ett säkrare alternativ”, sa han tidningen i juni 2018.

– De jobbar med riskbedömning och vet exakt vad de gör, säger däremot Byggnads arbetsmiljöombudsman Ulf Kvarnström om den ”äventyrliga” yrkesgruppen som oftast är egenföretagare. 

Reglerna är rigorösa och finns i AFS:en (Arbetsmiljöföreskriften) 2006:4: ”Användning av arbetsutrustning”. Linor med särskilda selen får bara användas ”när arbetet, enligt riskbedömningen, kan utföras under säkra förhållanden, och där det inte går eller är befogat att använda andra säkrare arbetsutrustningar”.

Det gäller att vara flexibel; yrkesgruppen kan arbeta med byggnader och kyrktorn såväl som med träd. 

2019 bildades Branschföreningen Svenskt Reparbete, som vill utveckla och kvalitetssäkra reparbete, och visa på att det är en säker och effektiv metod.

100 år av svenska jobb

Följ med Arbetet genom hundra år av svenskt arbetsliv. Genom fotografier från de olika årtiondena berättar vi historien om ett Sverige i utveckling: från barnarbete till högteknologi, från klasskamp till klimatkamp, eller för att ta det kanske mest aktuella exemplet – från spanska sjukan till covid-19.

Se fler bilder i Arbetets serie på 100 år av svenska jobb som publiceras under ett par veckor.