I veckan har arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv presenterat ett långsiktigt program för att lyfta svensk ekonomi ur coronakrisen. 

En del av Svenskt Näringslivs förslag är utmärkta och följer intentionen att rädda och stärka långsiktigt hållbara företag och därmed arbetstillfällen.

Ett sådant förslag är att Sverige måste satsa mer på forskning och utveckling.

Ett annat är att Sverige måste se över framtidens elförsörjning med ambitionen att klara klimatmålen.

Och egentligen borde också förslaget att kommunerna snabbt måste investera i ny infrastruktur, renoveringar av miljonprogrammets skolor, äldreboenden och uttjänta vatten-och avloppssystem också vara ett sådant bra förslag.

Men Svenskt Näringsliv berör inte frågan om varifrån kommunerna i så fall skulle få de 18,4 miljarder kronor på årsbasis som investeringarna skulle kosta enligt rapporten.

Extra svår blir denna föreslagna investeringsvåg då Svenskt Näringsliv samtidigt avfärdar höjda skatter, även på företagande. 

Men framförallt finns i Svenskt Näringslivs rapport förslag som är rent improduktiva – om nu syftet verkligen är att få Sverige ur krisen och sätta fart på ekonomin.

Det gäller främst förslaget att slopa en del av arbetsgivaravgiften, den del som kallas den allmänna löneavgiften, för anställda som är under 27 år.

Det är en variant av den tidigare borgerliga regeringens sänkning av arbetsgivaravgiften för unga, en reform som kostade skattebetalarna svindlande 15 – 20 miljarder kronor per år.

Den höga kostnaden orsakades av att stödet var generellt, det utgick till alla som hade unga anställda, vare sig företagen anställde några nya ungdomar eller inte, eller för den delen även om de inte anställde någon över huvud taget.

Resultatet blev att hela reformen blev extremt dyr.

Antalet nyskapade jobb blev närmast en bråkdel av vad skattebetalarna skulle ha fått för pengarna om staten i stället hade låtit samma summa gå till att anställa fler undersköterskor eller om pengarna aktivt hade riktas till ställen i ekonomin där de skulle göra störst nytta.

Den höga merkostnaden är orsaken till att alla seriösa ekonomiska institutioner, inklusive Internationella valutafonden, avråder från den här typen av generella statliga stöd.

Av samma skäl kritiserar också det statliga Finanspolitiska rådet den sänkning av arbetsgivaravgiften som redan finns med i regeringens stödpaket.

En mycket stor del av stöden förvandlas alltså enbart till rena bidrag till företagens ägare utan att de anställer en enda ny person.

Svenskt Näringsliv försvarar förslaget med att den allmänna löneavgiften, den del som skulle slopas, ändå bara är en typ av skatt som inte räknas in i de övriga sociala avgifterna.

Och det är helt riktigt. Den allmänna löneavgiften är den del av de sociala avgifterna som inte går till att täcka några sociala kostnader utan används till annat.

Och flera regeringar har alltsedan Anders Borgs dagar höjt den allmänna löneavgiften i takt med att allt större nedskärningar har minskat kostnaderna för det övriga socialförsäkringssystemet.

Men om nu den del av arbetsgivaravgiften som kallas den allmänna löneavgiften ska förändras bör pengarna naturligtvis gå tillbaka och förstärka vårt alltmer urholkade socialförsäkringssystem. Det är ju därifrån pengarna en gång har tagits genom stora offentliga nedskärningar.

Det främsta missgreppet med Svenskt Näringslivs förslag om sänkt arbetsgivaravgift är dock att det inte gynnar ekonomin utan att det till stor del endast fungerar som ett personligt bidrag till företagens ägare.

Visst spiller en liten del av företagsägarnas bidrag över på samhällets övriga ekonomi när de handlar lite oftare och dyrare med mer pengar i plånboken.

Men är Svenskt Näringslivs syfte att genom ökad konsumtion sätta fart på ekonomin borde de i stället rikta hela beloppet till människor med lägst inkomster. 

Det är nämligen denna grupp som gör av med högst andel av varje ny inkomstökning de får.

De lever ständigt med ett utrymme som inte täcker deras eget eller familjens behov. Varje extra krona går därför till att handla det familjen behöver.

Svenskt Näringsliv har som sagt några intressanta förslag även om inte mycket går till de anställda. Men varför kunde de inte låta de mest ineffektiva förslagen stanna i byrålådan.

Statliga reformer för att lyfta ekonomin ur coronakrisen ska gå till att lyfta ekonomin ur coronakrisen, inte till att berika företagens ägare.