1953: Kvinnliga smeden som jobbade som ”en hel karl”

Varför var det så ovanligt med en kvinnlig smed år 1953? Och varför är det fortfarande ovanligt att kvinnor svetsar eller sköter borrmaskiner? 

Det går förstås att se den könsuppdelade svenska arbetsmarknaden som ett bevis för att män och kvinnor har olika intresseområden. Men det finns en bakgrund av strukturella faktorer.

Under 1900-talets första hälft, då den moderna arbetsmarknadens växte fram, skedde en utestängning.

Segregering och diskriminering kom att byggas in i de sätt på vilka arbetsmarknaden fungerade och påverkade hur organisationer utvecklades”, beskrivs det i boken Det ordnar sig – Teorier om organisation och kön av bland andra genusprofessor Anna Wahl. 

Kvinnor anställdes på lägre positioner med lägre lön, så att män kunde avancera, till exempel inom bankerna. Inte förrän 1960 beslutade LO och dåvarande SAF att de specifika kvinnolönerna skulle avskaffas under de kommande fem åren. 

Könssegregeringen består än i dag, i tre olika dimensioner: horisontellt (män och kvinnor arbetar i olika sektorer), vertikalt (yrken och arbetsuppgifter finns på olika platser i hierarkierna) och internt (även om det handlar om samma yrke och ibland samma arbetsplats tilldelas eller väljer kvinnor och män olika uppgifter och specialiseringar). 

För smeden Naima Welin var kanske en viktig faktor att hon, liksom sin mor, fick jobb på fadern Fritz Welins verkstad. Kanske hade hon annars inte fått chansen att visa sin talang? 

Själv gick hon bort i våras efter en längre tids sjukdom. Men hennes bror, Börje Welin, bekräftar att hon antagligen inte blivit smed om inte fadern haft verkstaden. 

– Det var nog en tillfällighet att hon blev smed, säger han. 

Naima Welin var ”en gåpåare”, glad och handlingskraftig och inte rädd för att testa på saker, berättar han. 

– Vi fick ställa upp allihop på den tiden, säger han som själv finns med i ”Husmors hörna”-reportaget, som 13-åring intill en borrmaskin.