Förslagen i a-kasseutredningen hotar ekonomin
Den nya a-kasseutredningen ger sig in på en farlig väg när den föreslår att lågavlönade ska få sämre rättigheter. Det riskerar att försämra hela landets ekonomi, skriver Arbetets politiska redaktör.
Det positiva med a-kasseutredningen är att de föreslår att fler ska kunna kvalificera sig för a-kassa när de blir arbetslösa.
Men förslaget om att införa olika nivåer för olika grupper beroende på förankring på arbetsmarknaden kan få långtgående konsekvenser.
Dels föreslår utredningen att rätt till a-kassa inte ska baseras på anställning utan på inkomst under en ramtid, som utredningen föreslår ska vara tolv månader.
Dels föreslår utredningen också att de med sämre förankring på arbetsmarknaden, till exempel om man haft flera tillfälliga anställningar efter varandra, ska få a-kassa under en kortare tid än de med starkare förankring på arbetsmarknaden.
En anställd på ett företag kan alltså tvingas ut i arbetslöshet med betydligt sämre villkor än en arbetskamrat på samma företag. Och detta kan bli förödande för familjer där föräldrarna går mellan tillfälliga jobb men också för ekonomin som helhet.
För här måste vi påminna om a-kassans funktion i ekonomin. A-kassan är den i särklass mest effektiva ekonomiska ingrediensen i det som kallas automatiska stabilisatorer, det vill säga de ekonomiska stödsystem som hjälper såväl individer som hela landets ekonomi vid ekonomisk nedgång.
Det är då viktigt att trots nedgången upprätthålla köpkraften i ekonomin. A-kassan träder in för att skydda individen men också för att undvika ytterligare fall i vad hushållen har råd att köpa.
Det var en dyrköpt läxa under den stora depressionen 1929 när världens ekonomier försökte ta sig ur krisen genom att tvärtom spara sig ur nedgången. Företagen fick då ännu svårare att få sina varor sålda, eftersom ingen hade råd att köpa dem, och ännu fler blev arbetslösa.
Det tog ganska exakt tio år innan ekonomierna i väst var uppe på samma nivå som före depressionen. Det är alltså inte bara för familjer och enskilda individer som en bra a-kassa är helt nödvändig.
En rimlig a-kassa hjälper hela ekonomin på fötter.Det bör vi hålla i minnet när vi nu också ser Moderaternas förnyade kampanj för att sänka a-kassan och andra ekonomiska stöd till hushållen.
Moderaternas kampanj om att lågavlönade barnfamiljer får för höga stöd i förhållande till familjens låga inkomster, är inte bara ett slag mot den enskilda familjen utan mot hela samhällsekonomin.
Om vi inte hjälper upp tillräckligt många människors ekonomi under en kris har för få människor råd att handla företagens varor.
När vi väl är ute ur coronakrisen, där vi nu gudskelov har mer ekonomiskt kunniga personer än Moderaterna vid regeringsmakten, ska vi naturligtvis inte slakta systemet med automatiska stabilisatorer som håller uppe köpkraften i ekonomin.
A-kasseutredningen håller sig långt från den moderata människosynen och förslaget är som sagt till vissa delar bra där det föreslås bli lättare att kvalificera sig för a-kassa.
Men vi ska akta oss för att skapa ett a- och ett b-lag när det gäller automatiska stabilisatorer. A-kassan måste gälla alla.