Manlighet på glid när ensamhet blir trist masskultur
De är unga män som saknar egen bostad, arbete, flickvän och mening i sina liv. Med internets hjälp har deras tragiska livsstil blivit en global subkultur, med sina egna hjältar och sin egen mytologi, skriver Arbetets kulturredaktör.
Wojak (till vänster) är en meme som också går under epitetet ”Feels Guy” (”Känslokillen”). Memen är en enkel teckning av en skallig man med ett nollställt uttryck. Wojak används på nätforumen och sociala medier för att ge uttryck för känslor av melankoli, sorg, ensamhet. NPC (till höger) eller ”non player character” är en variant av Wojak som i stället representerar dem som ”följer programmet”. De som inte genomskådat omvärldens upplevt konventionella och politiskt korrekta åsikter.
RECENSION. De är unga män som både vill tala om sina starka känslor av ensamhet och behovet av närhet samtidigt som det är oerhört viktigt för dem att understryka hur de egentligen inte bryr sig om någonting.
TFW NO GF eller ”That feeling I get when I have no girlfriend” är en viral fras sprungen ur nätforum som 4chan och Twitter. Ihop med den tecknade avataren Wojak symboliserar den ensamheten, utstöttheten och desperationen hos, främst, unga män på nätet.
Livet upplevs som hopplöst och tomt, socialt umgänge som svårt. De saknar utbildning och arbete och bor kvar hos föräldrarna.
Ur detta gror en enorm nihilism där man börjar leva för dopaminkickarna i att lägga ut provokationer på nätet. Dokumentärfilmaren Alex Lee Moyers nyutkomna film med samma namn som viralfrasen följer fem unga män som helt enkelt får kategoriseras som nättroll.
En variant av Wojak är NPC:n. Namnet kommer från speltermen ”non player character”, endimensionella karaktärer som styrs av spelet. En NPC kännetecknas av ett än mer stiliserat och känslolöst ansikte.
En tom och förutsägbar massa som står i kontrast till självbilden av att ha genomskådat samtiden, överlägsen konforma och politiskt korrekta normies.
Förr var även att vara en självutnämnd utstött av samhället något som krävde ambition och ansträngning. Nu är det simpel masskultur
Att närma sig en rörelse som är så stor och diversifierad som ensamma män på nätet är inte speciellt lätt. Men samtliga män i filmen har som gemensamt drag att de känner sig fel i verkligheten.
Alltså vad i stort sett alla subkulturer alltid handlat om. Den som upplever personerna i filmen som ett nytt fenomen var inte direkt medlem i den lokala rollspelsföreningen på nittiotalet.
Det är en värld som skapar sina egna hjältar och sin egen mytologi på sitt eget, rätt tragiska vis. Enda beviset som framkommer om att filmens ledartroll, Kantbot, eventuellt skulle vara en stor filosof är egentligen att han själv antyder det och har tipsat andra användare om att läsa Shakespeares samlade verk.
Lite hoppfullt säger en av männen att han tror att i framtiden kommer man inte göra någon skillnad på nättillvaron och verkligheten, sedan drar han och hans lika malplacerade bror ut och avfyrar halvautomatiska skjutvapen i skogen.
Den franske statsvetaren Olivier Roy beskriver i boken Jihad and Death: The global appeal of Islamic State ett återkommande radikaliseringsmönster för jihadistiska terrorister.
Andra generationens invandrare snarare än första. En inte från början speciellt troende person utan någon större insikt i Koranen som nås av trons budskap via Youtube, inte i en moské.
En bakgrund i kriminalitet och droger. Arbetslöshet. Jakten efter ett budskap om större mål och bekräftelse i vad som känns som ett fullständigt meningslöst liv.
Det går helt enkelt inte att blunda för att den här sortens radikaliseringsprocesser pågår och är rätt lika varandra oavsett om det handlar om incels (en som lever i ofrivilligt celibat), alt-right-troll eller jihadister. Den stora gemensamma nämnaren tycks vara en manlighet på glid.
Och det finns givetvis tydliga drag av både våldsam fascism och kvinnohat i rörelsen TFW NO GF vill skildra. Samtidigt är det inte riktigt så enkelt.
Om vi utgår från att det finns en subkulturell kontext så påminner killarna i TFW NO GF mer om den kultur som kallas JVVF (Jag vill vara farlig), myntat av skribenten Johannes Nilsson. De är, oftast, unga män som fascineras av det farliga, onda och förbjudna.
Att närma sig en rörelse som är så stor och diversifierad som ensamma män på nätet är inte speciellt lätt. Men samtliga männen i filmen har som gemensamt drag att de känner sig fel i verkligheten
Med internets hjälp har kulturformen slutat vara en hobby som gör en speciellt unik. Att läsa Anarkistens Kokbok, skaffa orm och skäggfläta, samla på naziregalia, vara djupt engagerad i konst av den kontroversiella konstnären John Duncan eller hitta bilder på mördade människor går i dag på ett nafs.
Förr var även att vara en självutnämnd utstött av samhället något som krävde ambition och ansträngning. Nu är det simpel masskultur.
Och just den svåra balansgången mellan subkultur och radikalisering gör att det bitvis är lite svårt att veta vad filmen TFW NO GF egentligen vill säga.
En bit in i dokumentären konfiskeras vapnen som bröderna avfyrade i skogen. En av dem har postat en bild där han håller upp dem till taglinen ”One ticket to Joker”.
När filmen Joker hade premiär 2019 uppstod en debatt om att den uppmuntrade incel-kultur då huvudkaraktären är en ensam, psykiskt labil man som svarar på sin utsatthet med våld.
Vapnen återlämnades då satir går under yttrandefrihetslagarna i USA.
Kartongerna som myndigheterna förvarat vapnen i visas givetvis stolt upp på internet. Allt blev till ett skämt, i gränslandet till ett mörkt allvar.
En bekräftande kick i en fullständigt meningslös men inte speciellt unik tillvaro, som egentligen ser ut som den alltid gjort för unga aparta människor.
Även innan internet.
