Villkoren på arbetsplatserna har inte alltid varit som de är i dag. Att vi har det så bra och har möjligheten att påverka vår arbetssituation har många före oss kämpat och offrat sig för.

Den fackliga historien berättar om smederna som fick nog av långa arbetstider, låga löner, fruktansvärd arbetsmiljö och en ohållbar arbetssituation.  

För mig som kommer från utomeuropeiskt land och som aldrig hade hört talas om facket lärde mig dess historia och kom in i en annan värld när jag kom till Sverige.

Jag hittade inga ord för facket, fackföreningsrörelsen eller fackförbund på mitt språk då när jag letade för 20 år sen.

Jag fick lära mig genom att uppleva den fackliga kampen tillsammans med andra. 

I dag undrar jag hur många som har ork kvar att bära kampen vidare? 

Alldeles för många dör av en farlig arbetsmiljö varje år. För varje avtalsrörelse försämras villkoren. Ibland undrar jag om de fackligt aktiva som varit med länge stödjer och låter unga generationer och andra än svenskfödda komma fram för att föra kampen vidare?

Om de vet att ALLA behövs. Ofta ser jag nämligen en kamp om makt i stället för en kamp tillsammans.

Jag tror att detta leder till att många LO-medlemmar röstar på SD, ett fackföreningsfientligt parti. Ett parti som ställer grupper mot grupper när de får möjligheten.

Vi måste ställa frågan varför LO-medlemmarna röstar på SD.

Har vi tappat hoppet om facket och gemenskapen? Det går att få svar, om fackföreningarna är redo att lyssna och göra något åt det.

Vi ser tydligt nu under coronakrisen hur fackförbund som Kommunal och Handels vågar ta kampen för sina medlemmars värde. Hur de inte sviker förtroendet de fått

Reband Raza

När jag var förtroendevald på Handels avdelning Stockholm minns jag fortfarande en person som alltid sa att förändringar sker inom yrkesgrupperna vilket kommer att förändra fackförbunden. Men det gäller aldrig oss i handeln, sa hon. 

Jag önskar att jag kunde träffa henne i dag och diskutera med henne.

Vårt samhälle utvecklas, vi människor förändras och detsamma gäller för arbetsmarknaden. Och förändringarna påverkar facket. Därför måste vi vara redo att fortsätta kampen.

För detta krävs styrka, det krävs mod och det krävs att vi är många. Därför måste kampen om makt inom fackförbunden upphöra. 

Vi ser tydligt nu under coronakrisen hur fackförbund som Kommunal och Handels vågar ta kampen för sina medlemmars värde. Hur de inte sviker förtroendet de fått. 

Jag vill gärna se mer av detta. Att fackförbunden är i framkant, att de talar för människorna som bär samhället.

Att de tar kampen för ungdomarna som kämpar, för invandrarna som arbetar och som får samhället att rulla trots att de av många sågs som en börda innan krisen kom.

Låt oss alla vara med i kampen och välkomna alla till det sorts fackförbund som jag fick uppleva för 20 år sedan.