”Det är fortfarande lika viktigt att demonstrera för allas lika värde”
Alla de förbättringar som tidigare generationer stridit för kan med lätthet tas ifrån oss om vi inte bevakar våra rättigheter. Kampen för rättvisa är en pågående process, skriver Kari Parman (S).
Många tycks helt sakna insikt om och lida brist på förståelse för varför man av ren självbevarelsedrift bör högtidlighålla första maj.
Kanske är det många som antar att första maj bara är en röd dag för att det har med valborg att göra.
Men första maj, arbetarnas internationella högtidsdag, har firats runt om i världen sedan slutet på 1800-talet till minnet av alla som offrat sig i kampen för anständiga villkor för alla arbetare.
Alla de som misshandlas till döds på grund av att de kämpat för att du och jag skall slippa leva i misär som underbetalda daglönare under vedervärdiga arbetsvillkor.
Alla som kämpat mot orättvisorna och bidragit till att lyfta arbetarklassen från fattigdom till välfärd har förtjänat vår respekt.
Stora delar av allmänheten tycks inte veta att de framgångar som arbetarklassen under de senaste dryga hundra åren skördat inte är något oföränderligt eller beständigt.
Förmåner såsom sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, minimilöner eller andra rättigheter såsom rätt till utbildning, barnomsorg eller äldrevård är inget vi kan ta för givet.
Det är vår förbannade skyldighet att inte glömma bort varför första maj egentligen är en röd dag i kalendern
Allt detta, som tidigare generationer stridit för, kan med lätthet tas ifrån oss om vi inte bevakar våra rättigheter, vilket redan har skett i viss utsträckning under inflytande av den marknadsliberala doktrinen som varit dominerande sedan åtminstone 80-talet.
Att högerns hånfulla hållning till arbetarrörelsen och firandet av första maj till den grad fått fäste bland vanliga arbetande människor att man väljer att arbeta istället för att fira de tappra och modiga som med livet som insats kämpat för våra rättigheter är häpnadsväckande och minst sagt respektlöst.
Varför är det så svårt förstår att kampen för rättvisa villkor i samhället och på arbetsmarknaden är en pågående process och att det finns misär och utanförskap även idag.
Sverige är fortfarande ett förhållandevis jämlikt land i en internationell jämförelse, men Sverige är också landet där klyftorna ökat mer än i andra länder.
Otrygghet på arbetsmarknaden, urholkning av sociala trygghetssystem, privatisering av välfärdstjänster och skattesänkningar som gynnar de som har det bäst har lett till en oroväckande utveckling.
Samtidigt har högerextrema rörelser vuxit sig så starka att de blivit ett hot mot vår demokrati.
Visserligen har möjligheterna att i år delta i traditionellt förstamajfirande begränsats av den pågående coronapandemin. Men flera andra möjligheter till firande på sociala medier och i digitala sammankomster har varit fullgoda alternativ.
Låt uppställning av husvagnen och allt det andra vänta.
Det är faktiskt viktigare att demonstrera för alla människors lika värde och rättvisa villkor. Det är vår förbannade skyldighet att inte glömma bort varför första maj egentligen är en röd dag i kalendern.