”Samhällets stöttepelare i förskolan måste få bra arbetsvillkor”

I dessa coronakristider har benämningen samhällets stöttepelare fått en ny innebörd.

Den senaste tiden har det blivit smärtsamt tydligt vilka yrkesgrupper som är oumbärliga för att samhället ska fungera, för att inte allt ska kollapsa.

Förskolepersonalen, som våra förskollärare och barnskötare, är definitivt sådana yrkeskategorier.

I dagarna fick jag följa med vid en förskolelämning. Trots den krisstämning som finns i samhället, trots en minimerad personalstyrka och trots den inneboende dramatik som alltid finns vid lämningar tog pedagogerna leende och lugnt emot barnen.

Skurhinkarna fanns överallt, handsprit och doft av allrengöring.

Enligt en av pedagogerna är det lite mer stressigt än vanligt: ”Det enda som egentligen skiljer är att vi skurar och sköljer av allting hela tiden och att alla barnen måste tvätta och sprita händerna efter varje aktivitet. Det tar tid. Och så är vi inte så många i personalen.”

Samtidigt är det också färre barn än vanligt. Många föräldrar håller sina barn hemma när de visar symptom, eftersom de med rätta tar Folkhälsomyndighetens rekommendationer på allvar.

Det är inte utan att jag blir berörd.

Vi ska inte ha personal som sliter ut sig, tyngda av strama budgetar. Barngrupperna måste fortsätta bli mindre och attraktiviteten öka för att jobba i förskolan

Förskolepersonalen ser till att våra barn känner sig trygga även i de mörkaste av tider. De ser till att samhället kan fortsätta i något så när vanlig takt. Jag kan bara känna en enorm tacksamhet.

Redan innan krisen hade många förskolor det ansträngt, med höga sjuktal och stress. Antalet barn som går i förskolan har ökat kraftigt men trots det har barngrupperna bara minskat något de senaste åren.

Att den socialdemokratiskt ledda regeringen har ökat statsbidragen till förskolan och återinfört riktmärken för barngruppernas storlek har gett effekt, men det är uppenbart att mer behöver göras.

Vi måste fortsätta stärka både våra förskolor och de som dagligen ger våra barn omsorg, trygghet och lärande. Det är så vi lägger grunden till ett starkt och hållbart samhälle.

Vi ska inte ha personal som sliter ut sig, tyngda av strama budgetar. Barngrupperna måste fortsätta bli mindre och attraktiviteten öka för att jobba i förskolan.

Lärarförbundets referensorgan för förskolan har i en rapport nyligen pekat ut fyra områden som bör prioriteras.

Det handlar om att få bukt med personalbristen, utöka tid för planering, reflektion och utveckling samt att implementera den läroplan som antagits.

Och så förstås: minska barngruppernas storlek.

Även om det sistnämnda förbättrats något av regeringens statsbidrag är det inte en hållbar lösning. Att söka bidrag, år från år, ger ingen långsiktighet och försvårar planeringen.

Förskollärare och barnskötare är samhällsviktiga yrkesgrupper.

Vi ska hylla dem i tider av kris, men vi ska också se till att se till att de får en dräglig arbetssituation när krisen har lagt sig.