”Arbetsmarknadspolitik står utanför januariavtalet”. Med de orden försvarar Gulan Avci och Liberalerna förra veckans ställningstagande mot regeringen i att stärka skyddsombudens roll.

Men Avcis uttalande är både motstridigt och besynnerligt, då både Centern och Liberalerna oblygt och tvångsmässigt har tvingat in egna hjärtefrågor om arbetsmarknad i januariavtalet, såsom privatiserad arbetsförmedling och försvagad las.

Endast Vänsterpartiet stödde regeringens förslag att ge skyddsombud tillträde också till arbetsplatser utan lokala fack.

Att motståndet mot fackligt inflytande är så utbredd i det politiska landskapet är oroande. För det behövs bättre – inte sämre arbetsmiljö i Sverige. Ingen ska behöva skadas eller dö på jobbet. Hur kan det vara så kontroversiellt?

Forskningen visar på tydliga fördelar med starka lokala fack och inflytelserika regionala skyddsombuden.

Statistik från industrisektorn visar att skyddsombuden har stort inflytande över tillämpning av skyddsutrustning, betydligt större än inköpsansvariga på företagen. Och hela 83 procent av skyddsombuden anser sig ha resurser och mandat för att förbättra säkerheten. 

Att mittenpartierna närmast upproriskt går emot regeringen i frågan om skyddsombud och krokar arm med sina forna moderata samarbetspartners är anmärkningsvärt av flera skäl.

Det pratas mycket om borgfred såhär i coronatider. Att partierna ska enas och inte ägna sig åt politiskt käbbel. Trots detta verkar mittenpartierna vilja spela ett högt politiskt spel för att mjölka ut ännu mer ultraliberal politik ur januariavtalet.

Dessutom är det märkligt att så tydligt driva på för försämrad arbetsmiljön när coronapandemin så tydligt aktualiserat konsekvenserna av en bristfällig arbetsmiljö och de anställdas säkerhet.

Ingen kan ha undgått hur coronavirusets massiva spridning på landets äldreboenden och den tydliga kopplingen med den dåliga arbetsmiljön för de anställda.

Hela 75 procent av alla Stockholms äldreboenden har nu fått in coronasmittan, vilket är ytterst allvarligt. 

Att just äldreomsorg och hemtjänst är några av de områden där skyddsombud särskilt saknas är ingen slump.

Även byggbranschen lyfts av regeringen som en sektor där utvidgade mandat för skyddsombud skulle kunna göra stor skillnad. 

På svenska byggarbetsplatser har fallolyckorna ökat över tid och jämfört med Norge och Danmark är dödsolyckor här tre gånger så vanliga.

Det är inte läge att ytterligare försämra arbetsmiljön just nu, alla stenar måste vändas på för att förbättra säkerheten och rädda liv.

För samtidigt som det nu regnar lovord över landets vård- och omsorgspersonal från oppositionen, går en enad mitten-höger emot regeringen för att försämra arbetsmiljön genom att begränsa skyddsombudens viktiga arbete.

Dessa dubbla signaler behöver C och L stå till svars för. 

Centerpartiet och Liberalerna ska inte kunna komma undan med svepande tolkningar av vad som ingår i januariavtalet och inte.

Med tanke på alla eftergifter som Socialdemokraterna gjort i arbetsmarknadsfrågorna inom januariavtalet borde C och L kunna släppa fram den här frågan, hur stort mittenpartiernas förakt för facket än må vara.

Arbetsmiljöarbete är komplext och det måste säkerställas mellan parterna. Fackets roll kan inte plockas ur den ekvationen och skyddsombudens roll är central.

Med skyddsombud räddas liv. Frågan är varför C och L vill stoppa det.