Huvudförslagen i Utredningen för en likvärdig skola är mer långtgående än vad som i förstone kan tyckas.

I stället för att föreslå en total ombyggnad av dagens system föreslår utredaren Björn Åstrand förändringar inom det skolsystem som råder.

Utredningen konstaterar mycket riktigt att decentralisering och marknadisering av skolan har varit förödande för likvärdigheten. 

Och skillnaderna har accelererat. Barn till höginkomsttagare undervisas i skolor med hög kvalitet på undervisningen. Barn till arbetare undervisas alltmer i skolor med allt knappare resurser.

Utredningen tar tag i resursfrågan och förordar ett nytt system för skolpeng som mer rättvist fördelar pengarna utifrån förutsättningar.

Därutöver vill utredningen också se en starkare statlig styrning av skolhuvudmännens, det vill säga både friskoleföretagens och kommunernas, arbete för att säkra en likvärdig undervisning för alla elever.

Urvalskriterier ska kunna finnas, som syskonförtur och närhet till hemmet, när skolorna sak ta emot nya elever.

Men otyget att föräldrar sätter sin barn i kö åratal innan skolan börjar ska stoppas. Den dagen ansökningarna ska vara inne ska också samtliga platser till samtliga skolor vara lediga och tillgängliga.

Detta är både rimligt och viktigt. Otyget att föräldrar ställer sina barn i skolkö redan som spädbarn är en stark orsak till den sociala snedvridningen där arbetarbarn hamnar på efterkälken. 

Med tanke på de starka reaktionerna från konservativt borgerligt håll verkar det vara just detta som svider allra mest, att de inte i kraft av sin samhällsställning eller sociala skicklighet ska kunna lägga beslag på de bästa platserna för sina egna barn.

En stor del av skolsegregationen beror dock också på bostadssegregationen. 

Elever från utsatta områden blir i högre grad än i villakvarteren hänvisade till kommunala skolor med mindre resurser.

Utredningen parerar detta genom långtgående förslag på en bättre resurstilldelning utifrån behov och ser också det uppenbara behovet att staten tar mer ansvar för resursfördelningen.

Om utredningen skulle ta ett steg till på vägen mot en mer jämlik skola borde det vara att helt skrota lagen om valfrihetssystem och på allvar utmana de vinstsyftande friskolekoncernernas existens.

Även om något sådant förslag inte alls finns med i utredningen kallar Moderaternas ungdomsförbund MUF utredningen för ”ett dråpslag mot friskolorna” och förmedlar bilden av hur hela friskolesystemet rasar samman om förslagen blir verklighet.

Om det ändå vore så väl, kan tyckas, men så är det inte.

Förslaget utmanar över huvud taget inte dagens friskolor som lugnt kan tuffa på med sina vinstutdelningar även om utredningen går igenom.

Däremot försvårar förslagen för de friskolor som satt segregeringen i system för att vässa sina vinster.

Här är praktexemplet Engelska skolan som använder dagens system för att med hjälp av våra skattepengar lansera sig som en elitskola för särskilt utvalda.

Det är naturligtvis oacceptabelt att våra skattepengar ska gå till skolkoncerner som aktivt motverkar den svenska skollagens ambition om likvärdig skola för alla elever.

Ska vi skattefinansiera skolan måste vi ha ett antagningssystem som gör att alla också kan få del av den undervisning de betalar till.

Men även om utredningen inte löper hela linan ut lägger den fram många bra förslag.