En otänkbar bild att ta i dag. För bara en och halv månad sedan var den självklar. Anni Hämälä, 94, som bor på äldreboendet Älvstranden i Pello i Tornedalen läser, när barnbarnbarnsbarnet, 3-årige Eino Vähäkangas tittar in. Hans förskola ligger nämligen i samma byggnad

I månadsskiftet februari/mars var Arbetet på plats i svenska Pello för att skriva om Älvstranden, en byggnad vid Torneälv som rymmer såväl förskola som äldreboende.

Det skulle bli ett trevligt reportage. Fint att barn och äldre möts. Det tokigaste då var att personalen som pendlade från andra sidan älven, det vill säga Finland, fick en tidsskillnad på en timme som kunde ställa till det för när man kommer till och hem från jobb. 

Det var då, i det förra livet. Ett par veckor senare blev gränserna absoluta. Den mellan barn och äldre. Och den mellan stater, då Finland valt en mer restriktiv linje för att hindra smittspridning, och bland annat i stort sätt stängt gränsen.

Vilket påverkar de mellan 2 500 och 3 000 människor som pendlar i Tornedalen över vad som, i det förra livet, inte varit så mycket till gräns för att jobba.       

Arbetet väljer att ändå publicera bilderna från Pello när vi var där i slutet av februari, för en påminnelse om hur livet var för några veckor sedan.

Pendling och Pello

I Norrbottens region finns 90 anställda inom vården som pendlar från Finland.
I Övertorneå kommun, där Pello och Älvstranden ligger, jobbar 29 människor som bor i Finland. 19 inom vården, 2 inom omsorg, 2 kockar, 2 personliga assistenter, 2 städare, 1 socialsekreterare och 1 lärare. 

Pello
• I Pello bor 161 invånare. 3 procent av landets befolkning bor i småort, vilket på statistiska innebär en ”koncentrerad bebyggelse med 50-199 folkbokförda invånare”.
• 87 procent av Sveriges befolkning bort i tätort, eller runt 9 miljoner människor.
• År 1800 bodde 90 procent av befolkningen utanför tätorter.
• I Övertorneå, dit Pello hör, har Arbetsförmedlingen nyligen stängt sitt kontor.

Spring i korridoren

Boendet har den bästa korridoren för springiga ben. Ivar Lehto, 83 år, drev lanthandeln i Pello under hela sitt yrkesliv (skylten finns kvar, inte butiken, däremot en ICA Nära och en lågprisbutik med fokus på gränshandelsnus). Han gick även i skola i den byggnad där han numera bor.

Våffelkalas för alla

Äldre, personal och barn gör våfflor ihop. Så har verksamheten sett ut sedan den drog i igång för dryga ett och halvt år sedan. Här i Pello kombinerades äldreboende, förskola och lunchrestaurang för att behålla samhällsservice i en kommun vars invånarantal sjunker. I statistiken gick Pello år 2000 från att vara tätort till småort. Enligt den senaste statistiken, som är från 2015, bor nu 161 människor här.

Ingen finska på rasterna

Det gjorde även 81-årigen Ingemar Lahti, som varit grävmaskinist hela livet. De fick inte prata finska, inte ens på rasterna. – Men jag pratade ändå, säger Ingemar.

Från karantän i Finland till jobb i Sverige

Fredens bro till Finland. Fram tills för några veckor sedan knappt en gräns. Barn och personal brukade gå över den för att göra nationer till pedagogik. I dag har Finland stängt gränsen. Den som arbetspendlar i samhällsviktiga yrken kan med intyg från arbetsgivare fortfarande göra det i skrivande stund. Men ska leva i karantän hemma i Finland.

Pendlar från Finland till Sverige

Kaisu Eero är enhetschef för boendet och hemtjänsten i kommunen. Och pendlar själv från Finland, vilket nu innebär ett särskilt intyg som ska visas upp vid gränsen och karantän hemma i Finland. I skrivande stund finns ingen smitta på boendet.

”Man ska vara tyst när man äter”

Maja Henriksson, 4, slår sig livligt ned vid bordsgaveln med en nygräddad våffla. ”Så roligt”, säger en av kvinnorna vid bordet. Medan bordsgrannen som hittills fört en monolog på finska plötsligt byter till svenska: ”Man ska vara tyst när man äter.”

Viktigt att bo kvar i Pello

95-åriga Anni Hämälä lämnade gården på finska sidan älven som 19-åring, och flyttade hit till svenska Pello när hon gifte sig. Här jobbade hon som hemsamarit, och har i alla år handlat mat hos Ivar Lehto i lanthandeln. Tillsammans med barnen satte de förra våren mandelpotatis som sedan användes till att laga doppikopp, den tornedalska specialiteten där man doppar färsk potatis i smält smör med klippt gräslök. För henne, som levt 75 år i svenska Pello och 19 på finska sidan, kändes det viktigt att få vara kvar just här. – Självklart. Jag hade inte velat bo någon annanstans.

Knacka på dörren

Barnen har lärt sig att de äldres rum är deras bostäder. Där måste de knacka först om de vill in. Den som inte är sugen på barnhäng ska kunna dra sig undan.

En annan tid

En otänkbar bild att ta i dag. För bara en och halv månad sedan var den självklar. Anni Hämälä, 94, som bor på äldreboendet Älvstranden i Pello i Tornedalen läser, när barnbarnbarnsbarnet, 3-årige Eino Vähäkangas tittar in. Hans förskola ligger nämligen i samma byggnad. Och hans farmor, Maria Rautio, 50 år, Annis barnbarn jobbar på samma förskola. Ett spann över fem generationer Pello-bor i samma byggnad. I dag är inga fysiska möten tillåtna.

”De gamla ska ha sin guldkant, den dagen vi får”

Förskoleläraren Kristin Fors har jobbat i Göteborg under större delen av sitt yrkesliv. Med barngrupper som växte allt mer. Till slut tröttnade hon på politiker som inte lyssnade. När hennes pappa som hade ett av två hus i Härkäsaadio, fyra mil från Pello, gick bort tog hon över det. Även om både personal och barn just nu knappt är här, på grund av symtom, längtar hon tillbaka till den vanliga verksamheten. – Vi ger inte upp, vi har ju planerat att sätta mandelpotatis till sommaren. De gamla ska ha sin guldkant, den dagen vi får.

Benen blir fulla av spring

3-årige Eino Vähäkangas springer ut på förskolans gård i gnistrande vårvinter för att visa var Finland ligger. Pello ligger både i Finland och Sverige, och delas av det nästintill svarta vattnet i Torneälv.