Stressen när ett olycksfall också har covid-19
DAG 6: Stressen följer med hem efter en helg på olycksfallsavdelningen där patienten med hjärtstopp också visar sig bära på covid-19. Lena Bäckman Lägerdal berättar om hur stressen är en ständig följeslagare i vården just nu.
Lena Bäckman Lägerdal, reporter och undersköterska.
Unga människor försöker ta livet av sig. Det är en tragedi som pågår året runt oavsett covid-19.
Nyförlösta kvinnor får plötsliga komplikationer, moderkakan kanske inte släpper och det uppstår en blödning som måste stoppas genast, oavsett covid-19.
Arbetsplatsolyckor sker alla påskhelger, även denna, då en axel kan hoppa helt ur led och behöva läggas i rätt läge under narkos, för smärtan är enorm. Oavsett covid-19.
När min vän anestesisjuksköterskan berättar om sin helg på akutsjukhuset i Stockholm hör jag hennes frustration genom telefonlinjen.
”Jag kände mig otillräcklig, jag kunde inte gör mitt jobb så effektivt som jag brukar.”
På en traumaavdelning för olycksfall pågår akuta operationer som vanligt på ett stort akutsjukhus i en stor stad. I Stockholm, i vilken stad som helst i världen.
På det här sjukhuset är det tre arbetslag som jobbar natt under helgen. Det pågår operationer dygnet runt. Som det brukar.
Skillnaden är hotet från viruset och den beredskap som måste tänkas in.
Stressen är ständigt närvarande. Min vän sjuksköterskan bär med sig den hem. Hon försöker tänka på något annat när hon pyntar påskriset, försöker le och står på lagom avstånd när hon grillar med grannarna
”Ofta är situationen stressig ändå, vi vet att ett svårt trauma är på väg in. Så får vi veta att patienten även är covid19-bärare. Då måste vi tänka in smittskydd. Också.”
Upplivningsförsök efter ett hjärtstopp pågår i ett traumarum. Alla bär skyddsutrustning. Anestesisjuksköterskan behöver springa till läkemedelsrummet. Men hon har varit i kontakt med coronavirus och definieras därför som ”smutsig”. Finns det någon ”ren” sjuksköterska tillgänglig? En ”ren” sjuksköterska tvingas lämna sitt traumarum dit just en annan patient anlänt, för att hämta läkemedel till den ”smutsiga”.
Alla inblandade känner stressen.
Den coronasmittade patienten transporteras från traumarummet. Rummet måste steriliseras. Ett nytt olycksfall är på väg in. Rummet behövs nu, nu, nu.
”Jag var tvungen att be dem vänta. Jag kunde inte riskera att ta in dem förrän allt var färdigdesinficerat, även om jag vet att alla sekunder är så viktiga i de lägena. Det handlar om liv och död.”
Stressen är ständigt närvarande. Min vän sjuksköterskan bär med sig den hem. Hon försöker tänka på något annat när hon pyntar påskriset, försöker le och står på lagom avstånd när hon grillar med grannarna.
Samtidigt i en stad någonstans i världen kommer en ambulans med sirenerna på. Larmpersonalen uppger att patienten har flera allvarliga fakturer efter ett fall från hög höjd. Patienten är testad positiv för covid19.
