Regeringen låter statskassan stå för företagens sjuklönekostnader i två månader framåt, systemet med korttidsvecka snabbinförs, där staten står för en stor del av lönekostnaden, och företag får ett penningtillskott genom att skatteinbetalningarna för i år skjuts upp.

Tillsammans ger detta en injektion på runt 300 miljarder kronor för att rädda företag och anställningar. Och naturligtvis är det en alldeles utmärkt åtgärd.

För det första skedet, vill säga. Men vi får inte glömma steg två; stöd till dem som ändå blir av med jobben.

Syftet med dagens krispaket är att stötta företag som är långsiktigt stabila över den kris som coronaviruset orsakar. Och därmed också rädda de anställdas jobb.

Och regeringens snabba agerande är nödvändigt. På bara några dagar har situationen för svenska företag kraftigt förändrats:

I går varslade SAS 10 000 av sina anställda runt om i världen om permittering. Det är 90 procent av företagets anställda och SAS står nu på randen till ekonomisk ruin.

Redan några dagar tidigare hade hotellkedjan Scandic lagt ett varsel om permittering av hälften av all personal i Sverige, cirka 2 000 personer.

Det är alltså oerhörda krafter som sätts i rörelse av den kris viruset har orsakat.

Den absoluta merparten av kostnaderna i regeringens krispaket står de uppskjutna skatteinbetalningarna för. Hur stor den slutgiltiga kostnaden blir för statskassan är oklart och beror till stor del på hur mycket av de uppskjutna skatteinbetalningarna som staten i slutänden får tillbaka.

Men även om staten därmed går miste om inkomster så får det inte påverka andra nödvändiga satsningar – och behöver inte heller göra det.

Den svenska staten har under det senaste decenniet byggt upp en remarkabelt god ekonomi där utrymmet för nya satsningar är betydligt större än kostnaderna för det krispaket som regeringen nu har presenterat.

Och naturligtvis är det nu som detta utrymme ska användas, när svenska arbetstillfällen och därmed vanliga svenskars livsföring hotas i bred skala.

Om arbetslösheten ökar på grund av coronavirusets härjningar är det dock risk att partipolitiken tränger sig in.

Medan dagens krisstöd till företag och jobb tas i stor enighet mellan riksdagens partier är det därför viktigt för den rödgröna regeringen och de två mittenpartierna att redan nu börja skissa på ett stödpaket utan förbehåll för hur de människor som trots allt blir arbetslösa ska kunna klara sin vardag.

Inget ”hungriga lejon jagar bäst” tack, inget tal om att ”a-kassan måste sänkas”, om vi får be, eller något annat traditionellt nyliberalt koncept för att driva människor ned i fattigdom.

Låt den politiska enigheten vi i dag bevittnar stå fast även då det kommer till anställdas verklighet.