”SD vill att journalisterna ska rätta sig efter politikerna”
SD:s begäran om att kalla in public service- chefer är ett övertramp utöver det vanliga. Antingen manifesterar vi mot detta, eller också gör vi motstånd, skriver Lawen Redar.
KULTURDEBATT. Det är ytterst ovanligt i en svensk kontext att som politiskt parti ha problem med journalisters granskning, programmens innehåll, konstens gestaltning, litteratur på annat språk än svenska eller innehållet i en konstutställning på ett museum.
Att konst, teater, utställningar eller journalistisk bevakning blir föremål för samtal, provokation, glädje eller sorg tillhör det fria ordet i ett demokratiskt samhälle.
Om just detta har samtliga politiska partier varit enade, utom ett.
Trots denna kultursyn anses Sverigedemokraterna i den allmänna debatten vara det enda parti med en kulturpolitik.
Men skulle de ges chansen att leda politikområdet hade vi förmodligen inte haft någon kultur kvar.
Skälen är två.
För det första presenterar Sverigedemokraterna en budget som halverar eller tar bort en väsentlig del av anslagen till den allmänna kulturverksamheten. Scenkonsten, teatern-, dansen- och musiken, bidragen till litteratur och tidskrifter, bild- och form, ersättningar till konstnärer, museer, film, samlingslokaler i landet och folkbildningen.
För det andra skulle politiken innebära att det är SD som bestämmer vilka program som får sändas på SVT, innehållet i en konstutställning eller vad en konstnär egentligen ska få måla.
Det är medier som ska granska makthavare. Men genom att ådagalägga public service att rätta sig efter politikerna, uppvisar Sverigedemokraterna att de menar allvar
I Sölvesborg kan bara verk från de konstnärer som undgår att måla samtidsenligt köpas av kommunen.
Om riksdagens kulturutskott under gårdagen godtagit SD:s begäran hade vi i förlängningen kunnat stoppa vissa program från att sändas eller programledare att få arbeta.
Detta mönster är dessvärre ingen ovanlig företeelse i vår världsdel. I forna kommunistiska länder där kampen för yttrandefriheten banat väg för liberala demokratier efter murens fall, står man i dag återigen inför situationen att medier styrs av regeringspartier och att museer måste vara försiktiga med vad de uppvisar.
Friheten och demokratin avskaffas bit för bit och den som tror att vi är vaccinerade mot en liknande utveckling i Sverige tror helt enkelt fel.
Att konst, teater, utställningar eller journalistisk bevakning blir föremål för samtal, provokation, glädje eller sorg tillhör det fria ordet i ett demokratiskt samhälle
Under gårdagens sammanträde begärde Sverigedemokraterna att riksdagens kulturutskott skulle kalla in Sveriges Television, Sveriges Radio och UR till utskottet.
Motiveringen är att man har problem med visst programinnehåll och programledares tidigare uttalade politiska hållning. Givetvis avvisades förslaget. Riksdagens kulturutskott ska inte granska medier.
Det är medier som ska granska makthavare. Men genom att ådagalägga public service att rätta sig efter politikerna, uppvisar Sverigedemokraterna att de menar allvar.
Vi andra står därför inför ett val. Antingen manifesterar vi motstånd inför denna utveckling, eller så låter vi den ske.