”Slåss för vår allmänna välfärd”

På Byggnads kan vi som facklig organisation inte fortsätta att tigande titta på när det parti vi en gång bildade för att bygga upp ett skyddsnät för arbetare monterar ner detta.

En aktuell varningsklocka ser vi i den pågående avtalsrörelsen.

Byggnads driver där frågan om att ge alla en bättre pension som går att leva på efter ett fysiskt tungt arbetsliv där utslitna kroppar inte håller för att arbeta upp i 70-årsåldern.

Ett viktigt krav. Tyvärr är risken att vi i avtalsförhandlingarna tvingas ta avsättningar från vårt eget löneutrymme, alltså i princip privata pensionsavsättningar.

Enlig mig kommer detta aldrig fungera. Det skulle binda byggnadsarbetare hårdare till enskilda företags godtycke.

Tack vare att vi gick ihop kunde vi alla lova varandra att aldrig arbeta under sämre villkor eller till lägre lön än någon annan

Detta blir ännu tydligare när anställningstryggheten ifrågasätts och utmanas av politiska krafter.

Risken är att vi, precis som på 1800-talet, får stå med mössan i hand och bocka inför företagsledare och politiker.

Vi måste börja slåss för vår allmänna välfärd på samma sätt som när vi byggde upp den.

Jag tänker då inte minst på de grupper i samhället som av olika anledningar inte har möjlighet att lägga pengar från sin lön på privata försäkringar för pension eller sjukvård.

Ansvaret för deras trygghet ska ligga på staten och inte kopplas till anställning och företag.

Det vi nu ser är en försvagning av det system vi byggt upp och en återgång till det vi hade förr då var och en fick klara sig på egen hand.

Byggnads, och de andra fackförbunden i LO, har rötter från slutet av 1800-talet då vi arbetare var helt utlämnade till ägarna av byggföretag och fabriker.

Vi såg hur statare såldes mellan godsägare och fick lida långt in på 1900-talet. 

Aldrig mer sådana system, sa vi då.

På Byggnads kan vi som facklig organisation inte fortsätta att tigande titta på när det parti vi en gång bildade för att bygga upp ett skyddsnät för arbetare monterar ner detta

Vi arbetare gick samman och startade fackföreningar. I början lade de som fick jobb för dagen en del av lönen i en kaffeburk där de som inte fick jobb kunde ta pengar.

Det var den första A-kassan. Det skapade möjligheter att kräva en större del av vinsterna vi var med och producerade.

Tack vare att vi gick ihop kunde vi alla lova varandra att aldrig arbeta under sämre villkor eller till lägre lön än någon annan.

Med fackföreningarna som grund bildade vi sedan Socialdemokraterna för att fortsätta bygga upp den allmänna välfärd och fördelningspolitik som gjort Sverige till ett av världen bästa länder att leva i.

Vad gör vi då för att utvecklingen inte ska fortsätta gå åt fel håll?

Jo, vi behöver driva våra frågor om löner, anställningstrygghet, pension, en starkare A-kassa, en schysst byggbransch, arbetsmiljö och sjukvård ännu hårdare