I början av veckan meddelade SJ att nattågen från Göteborg till Jämtland och övre Norrland skulle läggas ner.

Bolaget hade förlorat en upphandling till norska Vy Tåg AB. Beslutet väckte starka reaktioner.

En dag senare hade SJ ändrat sig. Nattågen till Jämtland ska fortsätta rulla, åtminstone under högsäsong och några nätter i veckan. Det är en klen och otillräcklig reträtt. 

Neddragningen är ett misstag, men en naturlig konsekvens av att Sverige tillsammans med Storbritannien har världens mest avreglerade tågtrafik.

Allt från spårunderhåll till enskilda tåglinjer ska upphandlas. Allt i jakt på lägsta möjliga pris.

Men snålheten bedrar visheten. Att låta många olika företag sköta spåren har lett till ett dåligt underhåll, där den ena handen inte vet vad den andra gör.

Järnvägen är ett komplext och sårbart system, med växlar, kontaktledningar och signalsystem. 

Trafikverket upphandlar, men den statliga kontrollen är otillräcklig. Förseningar och inställda tåg kostar fem miljarder kronor om året, räknade Trafikverket ut 2015.

Kostnaderna är något lägre nu, när punktligheten enligt färska mätningar blivit bättre.

Socialdemokraternas vallöfte från 2014 att återförstatliga underhållet är ännu inte helt genomfört. Det är olyckligt.

Lika olyckligt och galet är det att staten inte kräver en mer sammanhållen trafik på spåren.

Redan befintliga sträckor styckas upp och läggs ut på anbud. Det är det som ställt till för nattågen från Västsverige och norrut.

Trafikverket hävdar att det redan finns bra förbindelser mellan Göteborg och Stockholm och att resenärerna lika gärna kan byta tåg på Stockholms C.

Men då bortser de från resenärernas bekvämlighet. Det är en avsevärd skillnad att kliva på i Göteborg och vakna i Norrland mot att stressa till ett annat tåg i Stockholm.

Risken är att många i stället väljer flyget, vilket är riktigt illa för klimatet. 

Tågresandet i Sverige är, trots problemen, en succé. Redan i mitten av november avgick det miljonte tåget på svenska spår under 2019 från Stockholm C.

Persontrafiken har fördubblats på 25 år och potentialen att öka är stor. I klimatdebattens spår vill allt fler ta tåget, inom och utanför landet. Det kräver en bättre samordning, både nationellt och internationellt.

Då duger det inte att hacka sönder både spårsystem och trafik och sprida ut dem på alltför många aktörer.

Staten behöver ha en helhetssyn där hela landet ingår. Staten bör ta ett större ansvar och återta kontrollen.

Konservative premiärministern Boris Johnson har börjat åternationalisera delar av den privatiserade brittiska järnvägen.

Det vore önskvärt om Stefan Löfvens rödgröna regering också kunde göra det.