Det är okej att vara man – men alla kan inte vara det
Klädd i slips är fortfarande att vara ”dressed for success”. För det är knappast klackarna i taket i styrelserummen globalt. I Latinamerika är bara sju procent av alla styrelseledamöter kvinnor.
Statistiken tuffar visserligen sakta uppåt, fler kvinnor intar ledarpositioner i börsbolag världen över.
Flera undersökningar visar att det globala genomsnittet för kvinnor på styrelseposter är cirka 20 procent. Men medan vissa länder tar myrsteg går det fortare för andra.
Australien, USA, Kanada och Västeuropa ligger i framkant. Här har man förstått att rekryteringsprocessen måste vidgas utanför vänskapskretsen.
Att kompetens inte enbart sitter i ett kön.
Nu ska amerikanska Goldman Sachs också ge extra skjuts till könsbalansen i Europa och USA. Storbanken var i fjol största rådgivare till företag på dessa marknader.
Men efter att många av de senaste årens börskandidater enbart haft män i styrelserna sätter banken från och med i sommar ett krav för de kunder som vill ha fortsatt rådgivning: Minst en kvinna måste in i styrelsen. Kommande år kan ytterligare krav bli aktuella.
…ökad mångfald i ledningsgrupper och styrelser torde sprida ringar på vattnet bland mellanchefer och övrigt anställda
Goldman Sachs pekar på att bolag som ökar mångfalden också ser ett rejält lyft för aktien under sitt första år på börsen.
Fast är det ens är möjligt att veta om en akties uppgång beror på en enskild styrelseledamot? Nej, säger amerikanska Alice Eagly, professor i psykologi som forskat i ämnet kvinnliga ledare.
I hennes studier finns inget som tyder på att mångfald ökar lönsamheten.
Däremot. Genom att byta bort några vita män minskar fördomarna och inflödet av idéer ökar. Det blir helt enkelt en ny spegelbild för företagets anställda.
Och ökad mångfald i ledningsgrupper och styrelser torde sprida ringar på vattnet bland mellanchefer och övrigt anställda.
Väntan kan inte vara längre, resoneras det också i Storbritannien. Där lobbar just nu nätverket 30% Club för att bolag ska ha minst 30 procent kvinnliga styrelseledamöter.
Om fler kvinnor ska inspireras och inte låta sig hämmas på grund av familjeliv eller annat, måste pressen ske från olika håll. Särskilt där behovet är som mest – som i Latinamerika.
Hot om kvotering eller krav tycks vara en bättre piska än slentrianmässiga rader om att man gärna ”ser kvinnliga kandidater” eller ”personer med annan etnisk bakgrund”.
