Johannes Klenell: Kan vi prata lite om hatsvansen?

Det känns som det börjar bli dags att ta itu med svansbegreppet. Det som definierar en nätsvans är följarna till politiskt aggressiva konton på främst Twitter, även om de kan dyka upp på i stort sett vilken plattform som helst.

Strategin med svansen är att påkalla uppmärksamhet när någon skrivit något man inte håller med om.

Med det önskvärda resultatet att meningsmotståndaren blir överöst av rasande kommentarer från mer eller mindre anonyma konton.

Tidiga med drev- och svansfunktionen var den rasistiska siten Avpixlat som lade sig till med ett flöde i en sidspalt där tweets med hashtaggen #svpol (svensk politik) dök upp.

De uppmuntrade även sina läsare att skaffa twitterkonton och ge sig in i debatten. Därmed dödade de sagda hashtag som tidigare använts av politiskt intresserade twittrare.

En sorts automatiserad vredeskanal.

För med svansen kommer makt över andra. Möjligheten för den hämndlystne elevrådstönten att, utan att behöva kompensera med styrketräning och skäggodling, agera alfahane i sitt eget segment

Främsta tekniken bland individuella konton är Twitters citatretweetfunktion. Man sprider vidare det någon annan skrivit med en liten bifogad kommentar som ska påtala för följarna att, det här, det var riktigt korkat.

Det är den feges strategi. Vissa av mina debatter på Twitter har resulterat i att den jag diskuterat med i frustration enbart svarat med citatretweets i förhoppningen att fler ska ge sig in i diskussionen.

Det är ett pinsamt otyg som borde upphöra omedelbart.

Fredrik Reinfeldts tidigare talskrivare, Moa Berglöf, har förföljts av flera svansar sedan hon påtalade i Sydsvenskan att tidningen Fokus prisat den främlingsfientliga tidsandan när de utsåg invandringskritiske satirikern Jens Ganman till Årets Svensk. Raseriet lät inte vänta på sig.

Han uppmärksammade sina fans på Berglöfs uttalande. De hoppade på tåget. I kommentarsfältet på Ganmans facebooksida kan man även se hur han lägger ut en skärmdump där en annan twittrare, ej en offentlig person, uttalar sig negativt om honom.

Vilket givetvis ledde till att även hen attackerades med frenesi.

Men trots att Ganman alltså använder sig av svansstrategin, och till slut fick säga åt sina följare att sluta, så anser han sig egentligen inte ha ansvar för konsekvenserna. Inte ens ha en svans.

Sedan har det bara fortsatt.

Riksdagsledamoten och citatretweetmaskinen Hanif Bali hoppar på tåget. Berättar i sin podcast att Berglöf är en antirasistisk hycklare då kyrkbyn där hon bor inte har några invandrare.

Något som möjligen kan bero på att det är, well… en kyrkby och inte en tätort. Detta spelar dock mindre roll. Full fart blir det återigen. Den godhetsknarkande hycklaren ska plockas ned. 

Främsta tekniken bland individuella konton är Twitters citatretweetfunktion. Man sprider vidare det någon annan skrivit med en liten bifogad kommentar som ska påtala för följarna, att det här, det var riktigt korkat

Bali använder svansstrategin. Men anser sig inte heller ha en svans. Istället anklagar han, hör och häpna, Expressen för att ha en svans som gått till angrepp när de granskat honom som folkvald.

Rågången blir allt intensivare i konfliktlinjen kring det som en gång var Alliansen. Tidigare har den svenska vänsterns konflikter varit som ett öppet sår, samtidigt som borgerligheten hållit sina bråk bakom stängda dörrar. 

Det vi ser i dag är närmast historiskt. Konservativa angriper öppet liberaler. Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi, som var tidig med att hoppa på tåget, anklagar inte bara Berglöf utan också författaren Hynek Pallas och DN:s chefredaktör Peter Wolodarski för att brutalisera offentligheten.

Alltså, genom att vara liberaler som försvarar den svenska öppenheten och är motståndare till rasism. 

”Hur ska vi kunna leva tillsammans när de spyr ut sin galla dagarna i ända?” frågar han sig. Arpi själv har i åratal anklagats för att piska upp sin följarsvans mot meningsmotståndare. Och anser, såklart, att han inte har någon som helst ansvar för sina följares reaktioner. 

Trots att strategin är återkommande.

Men även hans ton har förändrats. 2017 skrev han ”Det finns få saker som jag avskyr mer än dem som hotar meningsmotståndare. Som försöker skrämma dem till tystnad. Ser att detta drabbar Moa Berglöf just nu, och jag gillar det inte.”

Tre år senare låter det annorlunda. Nu skriver han istället att ”Moa Berglöf har förpestat debattklimatet i åratal. Finns få som varit lika medvetet polariserande och gått till lika många personangrepp. En drevgeneral av högsta rang!”

Nu finns alltså både drev, generaler och svans, men bara bland de som påtalar rasism.

Det vore så enkelt för alla dessa twittrare att helt enkelt sätta stopp för sina följare. Förtydliga att de kommer blocka alla som lägger sig i deras diskussioner om de inte kan bete sig.

Men så sker inte. För med svansen kommer makt över andra. Möjligheten för den hämndlystne elevrådstönten att, utan att behöva kompensera med styrketräning och skäggodling, agera alfahane i sitt eget segment.

Moa Berglöf har tagit en paus från Twitter. Ännu en röst tystnar. Samtalet nöts ut.

Det är inte som att tonen på Twitter någonsin varit bra. Men nu är den under all kritik.