”Vi har öppnat köksdörren för rasismen”

Hon bar hijab och hade invandrarbakgrund. Förövaren – en av de tjugotal nynazister som poppade upp likt svamp under mina två sista år på högstadiet. Det var ett hatbrott. 

I aulan fanns drygt hundra högstadieelever, vi satt alla och lyssnande, undangömda från höstmörkret och det smattrande regnet ute på skolgården.

Rektorn stod framlutad mot talarstolen. Det var en lång monolog om det ena och det andra – mestadels om tolerans och skolans värdegrund. Efter ett tag berättade han att en elev hade blivit misshandlad. 

Enligt Brottsförebyggande Rådet har antalet polisanmälda brott med hatbrottsmotiv ökat med 29 procent sedan 2013. Det främlingsfientliga och rasistiska motivet utgör i dag 69 procent av dessa anmälningar.

Medierna har nu ett ansvar att nyansera dessa brott. Att undvika schablonbilder, nidbilder och språkbruk som normaliserar rasistiska åsikter.

Vi måste bevara Sverige demokratiskt. Försvara människans lika värde mot alla som vill avskriva det

När hatbrotten normaliseras måste detta ansvar axlas, annars förblir de flesta av oss oberörda av hur rasismen förpestar samhället.

Fler av oss är sedan länge avtrubbade. Efter år av tillmälen och orättvisa måttstockar. Inom den svenska medelklassen är många lika oberörda.

Det ”känns för mycket” när man tittar på nyheterna. Dessutom finns föreställningen att det inte handlar om dem, deras landställe eller familj – det påverkar andra människor. Invandraren. 

Detta är rasisternas köksdörr in i värmen. Anpassning och avtrubbning inför hatbrott, våld och vardagsrasism. 

I ett samtal i Rättviks Bibliotek för några år sedan berättar Gellert Tamas, författaren till boken ”Lasermannen”, hur rasismen vinner mark i det vardagliga och hur detta ökar både våld och hatbrott: ”Det vardagliga samtalet, där du finns, kan påverka en blivande gärningsman. Om ingen kring fikabordet eller i skolkorridoren eller på festen eller i familjen säger emot när vederbörande talar nedlåtande om andra, så kan vederbörande över tid få för sig att det är många som står bakom sådana åsikter. John Ausonius trodde att han hade 30 procent av svenska folket bakom sig när han sköt för att döda”. 

När hatbrotten normaliseras måste detta ansvar axlas, annars förblir de flesta av oss oberörda av hur rasismen förpestar samhället

Historien om lasermannen är en varning: när vi blundar för vardagsrasismen, då har vi gått med på att den får finnas i våra liv. Därför måste det alltid finnas motstånd i vardagen. 

För utan bildning och motstånd blir hatbrott ”en småsak ” som enbart påverkar invandrare – inte samhället i stort. 

Flickan som misshandlades kom aldrig tillbaka. Hon slutade. Förövaren – den 15-åriga pojken – dömdes för misshandel.

Nazisterna blev däremot kvar. De inkvarterade sig själva, sina mopeder och sin rasism vid ingången till skolans matsal under resterande delen av min tid på skolan 

Vi måste bevara Sverige demokratiskt. Försvara människans lika värde mot alla som vill avskriva det.

Vi måste organisera fler till att bli mer bildade om rasismen – nu behövs en ny våg av folkbildning. Målet är vi alla ska besitta ett kritiskt politiskt medvetande, där vi förstår rasismens maktspråk, dess våld – men också hur den påverkas av ojämlikhet och politiska motsägelser. 

Rasismens hot ska bekämpas av alla goda delar i ett samhälle, inte enbart av dem som själva blir utsatta.