Därför blev detta mitt bästa val
Nora Lorek om känslan när man vet att man valt rätt väg i livet.
På vägen från flygplatsen i Cox’s Bazar i Bangladesh öppnade människorna upp sina hem och sina liv för att dela dem med mig och er.
”Tänk vad kul att du jobbar med nåt du tycker om!”
Jag sitter på krogen och oväntat nog kommer kommentaren från en annan 90-talist, som med tanke på hens bakgrund borde ha de bästa förutsättningar att jobba med något som både ger glädje och pengar.
Men jag tänker ofta på det, valet jag gjorde att vara fotograf, journalist och framför allt frilansare.
Som medelklassbarn född 1992, och numera både tysk och svensk medborgare, har jag haft alla möjligheter i världen att välja min framtid.
När jag läste naturvetenskap på gymnasiet var det inte för att jag ville bli läkare och rädda världen eller få en bra månadslön, utan det var helt enkelt vad som gjorde mig nyfiken.
När dagarna blev som kortast satt jag med clementiner och glögg i mitt hemmakontor för att gräva ner mig i högen av utläggsredovisningar, research och stipendieansökningar
Och när skoltidningen tog över varje ledig minut var det solklart att jag skulle gå i en liknande riktning som mina föräldrar – journalistik.
2019 jobbade jag utomlands i 92 dagar. Resterande tid försökte jag förtränga att endast en bråkdel av dem var betalda.
När dagarna blev som kortast satt jag med clementiner och glögg i mitt hemmakontor för att gräva ner mig i högen av utläggsredovisningar, research och stipendieansökningar.
Men hur mycket en än kan klaga över allt däremellan, så finns det inget som slår känslan att veta att man har valt rätt.
Som här, på vägen från flygplatsen i Cox’s Bazar i Bangladesh, där regnet öste ner i veckor och människorna längs vägen öppnade upp sina hem och sina liv för att dela dem med mig och er.
