Medan Vänstern har allt sjå för att förklara hur de kan samarbeta med Moderaterna och KD i dagens förslag om extra miljarder till välfärden är det svårt att se varför inte Socialdemokraterna trots allt skulle vara nöjda. 

V-M-KD-överenskommelsen innebär att ytterligare knappt 2,5 miljarder kronor läggs till de fem miljarder kronor som regeringen och januaripartierna häromdagen lovade till välfärden.

Det innebär att sammanlagt 7,5 miljarder extra välfärdspengar under våren kan klubbas igenom av Sveriges Riksdag.

Problemet för de ytterligt disparata viljorna i Vänsterpartiet och de två konservativa partierna har dock varit finansieringen. Varifrån ska pengarna hämtas?

Att Vänstern skulle säga nej till M och KD:s förslag om att slakta bostadssubventionerna för att få fram pengar var helt klart.

Men att gå samman mot en gemensam fiende ska aldrig räknas bort som möjlig politisk strategi.

De två stora posterna som V-M-KD-uppgörelsen ger sig på för att få fram pengar till välfärden är alltså två av de reformer som drivits fram av Miljöpartiet och Centern.

Alla tre oppositionspartier är därför eniga om att Miljöpartiets friårsreform bör skrotas.

Det är utmärkt. Utvärderingar av förra vändan med friår visar inte på några positiva effekter. Friåret kan gott strykas ur budgeten utan att saknas av andra än miljöpartister.

Den andra och största finansieringsposten i V-M-KD-uppgörelsen är att skrota ingångsavdraget.

Ingångsavdraget är en ny variant av Alliansregeringens sänkning av arbetsgivaravgiften för unga.

Det var en dyr reform som gav mycket liten effekt. Den nya varianten, ingångsavdrag, har drivits fram av Centern och skulle införas den 1 juli 2020.

Även den är extremt dyr, 1,7 miljarder kronor, och trots att den har något mer riktad utformning för att nå dem som står längst från arbetsmarknaden är det få utanför Centern som tror att den skulle få annat än marginell betydelse.

Att ingångsavdraget föreslås slopas är alltså även det utmärkt.

En tredje post är besparingar på lärarassistenter på en halv miljard kronor.

Det är visserligen synd att den hårt ansträngda skolan ska behöva skjuta till medel för att rädda övrig välfärd men lärarassistenterna var redan när de infördes under 2019 en tveksam reform som har delat lärarkåren och som på få ställen verkligen har givit den avlastning av lärarnas administration som var meningen.

Sammantaget är alltså V-M-KD-uppgörelsen en utmärkt återställare av några av de dumheter i budgeten som Miljöpartiet och Centern har drivit igenom.

De 2,5 miljarder som därmed frigörs gör sig betydligt bättre som generella tillskott till välfärden.

Socialdemokraterna kommer aldrig att tillstå det, men de borde vara glada för oppositionens inhopp så att åtminstone 2,5 miljarder kronor kan styras om från meningslösa och kostsamma poster i januaripartiernas politik till områden där de verkligen gör nytta.