Nya fackförbundet Akavia ska konkurrera med Unionen

Trenden med sammanslagningar av fackförbund fortsätter.

Det nya förbundet Akavia blev efter årsskiftet näst störst inom Saco, med drygt 130 000 medlemmar, och ska bland annat organisera jurister, ekonomer, samhällsvetare, personalvetare och kommunikatörer.

Ordförande blir Lee Wermelin, som tidigare basade över Civilekonomerna.

Det nya namnet Akavia är en hopslagning av de latinska orden för akademi och väg.

Med ”den akademiska vägen” vill förbundet få fram budskapet att det ska löna sig bättre med utbildning.

– Sverige tillhör de länder inom OECD där akademisk utbildning ger sämst avkastning. Det är en stor investering att läsa på universitet i fyra år, det måste man få tillbaka under yrkeslivet, säger Lee Wermelin. 

 Är namnet Akavia tillräckligt tydligt?
– Namn är svårt. Därför har vi jobbat med ett företag som inte gör något annat än att ta fram nya namn. Jag tycker att det har blivit väldigt bra. Men namnet är bara en del, det måste också fyllas med innehåll.  

Så vilka blir de viktigaste frågorna för det nya förbundet framöver
– Den nya styrelsen har sitt första möte i början av februari, så rent formellt kan jag egentligen inte svara på det. Men självklart handlar det om medlemsnytta och möjligheten att göra karriär på lika villkor. För mig är det också en viktig fråga att facken ska vara något mer än en försäkringslösning för sina medlemmar.

Har du något exempel?
– Titta på vad som händer på Arbetsförmedlingen. Det är kaos som råder, en politisk sandlåda. Politikerna ska inte styra arbetsmarknadsfrågorna, det ligger hos arbetsmarknadens parter. Vi måste våga stå upp för den svenska modellen.

Fanns det något motstånd mot sammanslagningen?
– Faktiskt inte. Det är inte första gången det här har varit på tapeten. Jag ser det som ett självklart steg, eftersom det finns väldigt mycket som förenar oss. Genom åren har vi båda alltid tyckt likadant om allting.

Finns det inte en risk att ni tappar specialkompetens gentemot medlemmarna i och med att det blir fler yrkesgrupper?
– Det är lätt att tro, men jag tror att det är tvärtom. I och med att vi blir större sjunker kostnaderna för till exempel lokaler och IT. Det är lika dyrt att digitalisera 130 000 medlemmar som 12 000. Det gör att vi kan investera i professionerna i stället.

Det blir allt färre och större fackförbund i Sverige, är det enbart positivt?
– Nej, det måste finnas en grundläggande logik. I vårt fall finns en sådan logik. En del Saco-förbund organiserar mycket specifika yrkesgrupper och där kan det kanske vara svårare att se synergier i sammanslagningar. 

Ni blir nu näst störst inom Saco, vad får det för betydelse?
– Det blir ingen förändring av vilka frågor vi driver. Men vi kommer att behöva dra ett större lass inom Saco. Det förpliktigar att vara stora.

Ni organiserar delvis samma yrkesgrupper som Sveriges största förbund, Unionen. Kommer ni att rekrytera bland deras medlemmar?
– Ja, jag tycker att akademiker hör hemma hos oss. Unionen har gjort ett jättebra jobb bland tjänstemän och ungdomar, men jag tror att det blir naturligt för akademiker att gå över till oss. Framför allt vill vi organisera dem som i dag inte är med i facket alls. Den svenska modellen kräver hög organisationsgrad.

Kommer ni att rikta rekryteringskampanjer gentemot medlemmar i Unionen?
– Det är för tidigt att svara på sådana operativa frågor.

Det har blivit strid om förändringarna i arbetsrätten. Var står ni i förhandlingarna om las?
– Vi gillar inte att politikerna utövar påtryckning på arbetsmarknadens parter. Det är klart att detta behöver ses över med jämna mellanrum, men det ska inte pressas fram och man ska inte slänga ut tryggheten på arbetsmarknaden i den processen.

Det blir allt vanligare med sammanslagningar av svenska fackförbund.

Den största hittills är när HTF och Sif blev Unionen 2008. Sedan 1945 har två av tre förbund försvunnit, ofta genom att gå ihop med andra.