Lyssna på patientföreningarna
Det är oroväckande när politiker lyssnar mer på vårdföretagen än på patientföreningarna, skriver Arbetets politiska redaktör.
Det är knappast överraskande att patientföreningar under senare år alltmer har reagerat på den kraftigt ojämlika vård som följt i privatiseringarnas fotspår.
Ett talande exempel är de senaste turerna runt hörselrehabiliteringen i region Kalmar. Där har HRF, Hörselskadades riksförbund, länge högljutt protesterat mot regionens långt framskridna planer på att privatisera hörselvården.
Detta sedan regionstyret bestående av S, C och L i januariöverenskommelsens anda velat sälja ut och privatisera hörselrehabiliteringen, trots att Region Kalmar med driften i offentlig regi kunnat uppvisa bäst siffror i kvalitetsindex bland alla Sveriges regioner.
Tidigare delade Kalmar förstaplatsen med Region Östergötland, men sedan Östergötland införde privatiseringar så rasade resultatet i det nationella kvalitetsregistret.
Patientföreningen HRF var orolig för att samma kvalitetsras skulle drabba Kalmar om driften privatiserades.
Kampen ledde fram till att en utredning tillsattes.
Och till och med denna Region Kalmars egen utredning avrådde från privatiseringar, eller från att införa ”vårdval”, som privatiseringar med en förskönande omskrivning numera kallas.
Nyligen kunde dock HRF Kalmar skicka ut ett jublande pressmeddelande. Förslaget om privatiseringar dras tillbaka, åtminstone tillfälligt, av den politiska majoriteten.
Men hur kan styrande politiker så totalt hamna på kollisionskurs med dem det gäller, patienterna. Patienterna är ju både de personer som ska få vården och som genom sina skatter också betalar för denna vård.
Uppenbart har propagandan om privatiseringarnas nödvändighet så till den grad infekterat den politiska processen att beslutsfattare drivs av ideologisk blindhet, trots att vården inte efterfrågar någon privatisering och trots att vårdfakta talar mot privatisering.
Det är oroväckande när beslutande politiker hellre ser till de vinstmaximerande välfärdsföretagens önskemål i stället för att vilja uppfylla svensk sjukvårds portalparagraf om att sjukvård ska ges efter behov på lika villkor för hela befolkningen.