The Economist konstaterar lite förvånat att Sverige är ett av världens mest miljardärtäta länder.

Vi har bland det högsta antalet miljardärer per capita i hela Europa. Det är bara några oligarktäta forna öststater och skatteparadis som Monaco och Guernsey som slår oss.

Miljardärernas förmögenhet motsvarar en fjärdedel av landets bruttonationalprodukt. Det är i klass med Ryssland och Georgien. Klyftorna i Sverige ökar snabbast i hela OECD.

Sverige är ett paradis för rika, ändå försöker några av de allra rikaste att flytta tillgångar utomlands för att bli ännu mer förmögna.

Paradisläckan för två år sedan röjde några av dem, men inte har de ändrat beteende sedan dess.

I andra änden på förmögenhetstrappan handlar det om att hela tiden vända på pengarna.

Det blir extra tydligt så här i juletid, när handeln slår rekord. Som vanligt. I år förväntas svenskarna shoppa för 79,8 miljarder kronor.

Alla är inte inbjudna till festen. I SVT:s Aktuellt berättar en ensamstående mamma med två små barn hur hon förvandlar billig grillkorv till prinskorv på julafton, genom att göra fina snitt i ändarna.

Hon har inte råd med den dyrare varianten förrän den reas efter julen.

Några dyra julklappar kan hon inte köpa. Hon får förlita sig på givmilda människor som via Stadsmissionen, kyrkan eller Rädda Barnen skänker julgåvor.

Så ser det ut för många. Rädda Barnens senaste rapport visar att 147 000 barn lever i ekonomisk utsatthet i Sverige. Skillnaderna i landet är stora. I Kungsbacka lever 2,5 procent av barnen i relativ fattigdom, i Malmö 25,2 procent.

Var fjärde ensamstående mamma är ekonomiskt sårbar. Det är stressande och stigmatiserande att leva under pressen att sakna pengar även till det mest basala. 

Även om föräldrarna försöker dölja sina ekonomiska tillkortakommanden förstår ofta barnen mer än man tror. De ser att kompisarna äter och bor bättre, oftare får nya kläder och kan ge bort presenter när kompisarna fyller år. 

1981 hade landet den mest jämlika fördelningen av hushållens inkomster någonsin, konstaterar Tapio Salonen, professor i socialt arbete i Malmö.

Sedan dess har skillnaderna växt och det är enligt Salonen en konsekvens av en ideologisk förändring och en uppdelning mellan etablerade och oetablerade. De senare halkar stadigt efter. 

Välfärden är inte längre för alla. Familjepolitiken har inte samma fattigdomsreducerande effekt som på 80-talet. Det tog till exempel tio år innan barnbidraget äntligen höjdes i fjol.

Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt föreslog i sitt jultal att alla med försörjningsstöd ska få 2 000 kronor extra i december, för att kunna känna sig mer delaktiga i julfirandet. Ja, varför inte?

Men vore det inte bättre om de kunde ha mer pengar året om, genom en bättre fördelningspolitik?

De ekonomiska problemen finns ju inte bara i december.